Göteborgsposten – 26 juni 1868, sida 1

mindre hemsk än styrmannens oväntade död. Passageraren hade stått och betraktat mr Jones bemödanden med ett ondskefullt uttryck i sitt vidriga ansigte, som stod i en pårallande motsats till den antagna sorg nan nyligen hade visat, då hofmästaren med likbleka kinder och läppar, och ögon som uttryckte den största förskräckelse, vacklade fram till kaptenen, fattade tig i honom för att icke falla, och i det han pekade på passageraren hviskade han: — Han mördade henne, sir? Jag såg att han gjorde det. — Hvem? Hvad? ropade kaptenen, i det han såg i den riktning som hofmästaren antydde. Den der djetvulen! svarade han; Jag såg att han kastade henna öfver bord. Kaptenen betraktade mannen skarpt liksom ville han öfvertyga sig om att han icke var örverlastad, hvarpå han ropade på båtsmannen, en groflemmad yngling, öfver 6 fot hög, som hade rest med honom nästan från gossåren. — Hvad önskar ni, sir? sade båtsmannen, i det han framträdde till sin förman. — Hemta handklofvarne och slå den der karlen i bojor, sade kaptenen. Fort, Robins! — Ska ske, sir! svarade håtamanne I