Göteborgsposten – 26 juni 1868, sida 1

toppen af en sjö och en munter röst nådde hans öra — den sista han skulle höra i denna verlden. Han kunde tillochmed höra bullret af årorna i tollgångarne och han höjde sin röst för att ropa till de ankommande. Men ack! i samma ögonblick som plikthuggaren lade in sin åra och fattade båtshaken för att draga den drunknande mannen och hans kostbara börda in till båten, hördes ett fruktansvärdt skrik, som öfverröstade hafvets brusande och upptyllde kapten Blocks manliga själ med bäfvan. Det var den stackars Jones dödsskri; en oerhördt stor haj hade gripit honom, och innan besättningen i båten kunde komma honom till hjelp, hade han blifvit dragen ned under Atlantiska hafvets blodfärgade böljor. Ett litet föremål flöt ett ögonblick, som om det hade blifvit hållet upp ofver det uppslukande hatvet af den olycklige styrmannens hand, derpå fick plikthuggaren med båtshaken fatt i dess kläder och drog det intill båten; ögoublicket derpå blef det nästan liflösa barnet lyftadt upp i båten, och medan tårar glänste i de de upproriska matrosernas ögon, gaf qvartermästaren order att ro bort för att uppnå -William Mary. Emellertid hade en scen egt rum ombord å det goda ekeppet. som knappas: var