Göteborgsposten – 25 juni 1868, sida 1

T— — — — — — Upptagen från sjön. Efter Engelskan. På en gång upphörde oväsendet på däcket, och jag kunde endast höra plaskandet af åror i vattnet; det föll mig då in, att de skurkarne hade lemnat skeppet i den tanka att de hade mördat alla officerarne, och jag tillstår att jag skrattade at hjertans grund vid tanken på deras dårskap; men sedan jag hade väntat en god stund, så att de kunde vara långt borta, innan jag visade mig på däck, kröp jag ur tunnan och trefvade mig fram till luckan. Jag stötte till den med händerna, men till min förskräckelse lät den ej rubba sig. Jag försökte den ena gången efter den andra men förgäfves, och den förskräckliga öfvertygelsen bemäktigade sig mig att jag var fången och att luckan var igenspikad. Men jag ville ej så lätt uppgifva hoppet att blifva fri; jag kröp dertöre omkring tills jag fann ett tungt stycke trä och med detta slog jag af alla krafter på luckan. Men den var allt för väl tillsluten för att gifva det ringaste efter tör mina slag, ( Forts. fr. N:o 142.