Göteborgsposten – 25 juni 1868, sida 1

Passageraren, som hade gifvit akt på kaptenen och styrmannen under deras allvarliga samtal och som kastat mången mörk blick på de båda samtalande, hade blifvit så blec som hans gulbleka ansigte var istånd till, då utkiken hade varskott en seglare i eigte, och då styrmannen underrättade sin chef om att det var en örlogsbrigg, hade han utstött en fruktansvärd förbannelse, som kom barnet att öppna sina stora, klara, blå ögon och betrakta sin far med fruktan och förvåning. Mannens vederstyggliga ansigte förrådde under några få sekunder ohejdadt raseri och elakhet, och hans vanmäktiga stampande i däcket vittnade tydligt om, hvad han tänkte om underrättelsen. Barnet blef så förskräckt, att det försökte befria sig ur hans armar, men han slöt det så fast intill sig, att det utstötte ett skrik af smärta, hvilket gaf en skeppsgosse, som stod i närheten och rengjorde en skeppslykta, anledning att yttra några ord, hvilka voro allt utom smickrande för röfvaren. En förändring hade äfven föregått med manskapet, då de hörde att en örlogsman var några få mil ifrån dem, och de sprungo till sitt arbete med en raskhet och skenbar villighet, som kapten Block mycket väl visste mera vore att tillskrifva deras begär att visa sin skicklighet och hurtighet inför