Göteborgsposten – 23 juni 1868, sida 2

rtIRUOLCL SKulie mora oruketl al assa eptoderanae kulor bland vanlig ammunition. Med andra ord bombpatroner kunna utdelas till infanteriet lika lätt som kulpatroner, om icke efter allmän öfverenskommelse bruket af desumma förbjudes. Detta förbud önskar nu kejsar Alexander bringa till stånd, emedan bombens användning af infanteriet skulle öka krigets fasor, utan att den skulle af dess nödvändighet ursäktas. En exploderande kula af detta slag, heter det 1 cirkuläret, Åsplittras i tio eller flera stycken; om explosionen sker inom en menniskas kropp, är säretydödligt och ytterst smärtsamt Hon jangripgr dessutom allvarsamt monniskokroppeus organisation och ökar gagnlöst lidandet. Af dessa skäl föreslås att bruket af sådana kulor skall förbjudas genom en international öfverenskommelse. Vi belara, att argumentet måste, for att kunna verka, skarpare bestämmas; men det finnes en annan och bredare fråga, som neppeligen kan lemnas utan afseende. Det ämne, som förbjudes i dessa bumana framställningar, är knallkrut — eller den sammansättning som på olika sätt kommer bomberna att brista. Men detta ämne har länge användts i krigsprojektiler. Den ursprungliga uppfioningen deraf är gammal, men har under senare åren utvecklats till en sådan vidd, att den berör ej allenast hela artillerivetenskapen, utan ätven hela den moderna taktiken i krig. I sjöstrider blir bruket af bomber algorande, hvilket t. ex. visade sig med den turkiska flottan vid Sinope; och man kan med fog påstå att hela teorien om pansarsartyg ledde sitt ursprung från nödvändigheten af Åatt hålla bomberna ilrån sig. Men det är icke i sjökrig allena, som dessa exploderande projektiler användas. Den förnämsta verkning man väntade sig af Armstrongskanonen, var genom begagnandet af bomben ... Vi beböfva ej orda vidare häröfver. Det skall snart stå tydligt för våra läsare, att alla artilleriexperimenter utföras såväl med bomb som kula och att i sjelfva verket bomben anses för den vigtigaste projektilen af dem båda. I följd deraf är den frågan natarlig, huruvida icke ezarens framställning skulle vara lika tillämplig på kanonbomben som på gevärsbomben och om vi, ifall vi skola inskränka oss till gevärskulorna, icke borde af samma skäl äfven inskränka oss till kanonkulor. En bomb utslungad från en kanon gör mera verkan än en kula. En bomb kan sätta eld på ett fartyg och afgöra en strid; en kula kan, såsom man väl vet, göra jemförelsevis föga ondt. På samma sätt skulle på ett slagfält en Armstrongskanon, som afsköte bomber, göra större effekt än en sådan, som blott ntslungade kulor; så alt det finnes berättigande att snarare begagna exploderande kulor, än solida sädana, då det gäller att öka sin styrka. Och detta är, det måste man finna, i sjelfva verket det, hvartill det ryska cirkuläret håller sig. Det enda ändamålet med ett vapeus begagnande, säger aktstycket, borde vara att försvaga en fiendes militära krafter, och argumentet kommer naturligtvis till påståendet, att bruket af en bombbössa af denna anl:dning icke kan rättfärdigas. En gevärsbomb skulle, beräknar man, ur denna synpunkt icke verka mera, än en gevärskula. Den mångdubblar eller ökar icke, såsom lallet är med kanonen, maskinens makt, Om den dödar en menniska, är detta icke mer, än hvad kulan skulle göra. Skiljnaden består deri, att den af gevärskulan träffade soldaten utsättes för jemförelsevis ringa smärta, under det att den af en bomb skadade soldaten lider en onödig tortyr. Bombens verkning öfver den solida kulan är derför i afseende på gevärselden säledes begränsad till det lidande, som den sårade erfar och märkes i allmänhet icke uti den skada, som i sin helhet tillfogas fiendens makt. Detta är, såvidt vi förstå, den ryska notens bevisningsskäl. Om den kunde fastställas, skulle det naturligen vara ovederläggligt, men i så fall skulle det, tro vi, vara temligen öfverflödigt. Är det eller kan det antagas vara sannt, att gevärsbomben icke skulle vara mera förödande i striden, än gevärskulan? Om så förhåller sig, kunna vi genast spörja, för hvad ändamål sådana bomber uppjunnits eller användts. Men den ryska not n anmärker sjelf i sin beskrifning öfver den skadliga projektilen, att den, då den träffar, splittras i tio eller flera stycken; och kan det icke då sägas, att en dylk projektil skulle göra större förödelse, än en enda solid kula? Ar ej uppfinningen en tillämpning på små vapen af en upptäckt, som redan anvåades i artillerier? Och om så är fallet. om det finnes någon sannolikhet för, att en med dylika bombgevär beväpnad bataljon skulle i fält vara starkare, än en med vanligare gevår, kunna vi väl då uppdraga gränsen för begagnandet af knallkrut, eller vänta att den ekulle respekteras, om den blefve uppdragen? Bruket af gevarsbomben skulle utan tvifvel öka blodbadet i en strid och fasorna at ett krig; men just detsamma kan sägas om sjelsva geväret, om bakladdningsgeväret, om revolvern — kortligen om hvarje uppfinning af detta slag. Krigskonsten är konsten att ömsesidigt föröda, och denua forfärliga sanning förkastar nästan oundvikligen alla förslag om mildrande af dess fasor. När menniskor gå nt, för att döda eller dödas, är det svårt att ställa dödandet under mensklighetens reglor. Ieke-stridande eller besegrade flender kunna bli föremål för all möjlig förekommenhet, men då tvenne arm6er mötas till en kamp på lif eller död, kan den bäst utföra förströelseverket, som eger största makten att förstöra. Att försvaga fiendens militära styrka betyder i klara verba, att döda eller afväpna på möjligast korta tid så många af hans soldater som möjligt. Vi äro likasom alla andra nationer just nu sysselsatta med lösande af detta samma problem, och det är svårt att säga, hvad vi icke skola upptäcka. Med våra 600 pondiga kaponsr, som utslunga sina oerhörda bomber, skulle vi kunna finna det svårt att klaga öfver en exploderande gevärskula. För endast kort tid sedan förklarades torpedos vara omenskliga och afskyvärda, men nu uttalar man sig till förmån för dessa verktyg. Koriligen, det beror på verkning eller icke-verkning. Om bruket af gevärsbomber ger någon materiel fördel åt de trupper, som använda dem, kan bruket af desamma i sjelfva verket icke förbjudas; om deremot någon sådan fördel ej skulle erhållas behöfva vi ej göra oss omaket att förbjuda dem. Man måste underskrifva det berättigade i Times anmärkningar, hvilka i och tör sig gifva vid handen, att man i England icke skall tveka om att införa exploderande gevärskulor, ifall de verkligen kunna bli at någon verkan. Detta vigtiga faktum förtjenar antecknas, ty det skall nu helt visst icke dröja länge, innan alla de fredsälskande furstarne börja täfla om, hvem som först kan få de flesta exploderande gevärskulorna för sina arm6er. Nya utgifter på folkens krigsbudgeter! a A —