Göteborgsposten – 22 juni 1868, sida 1

gaste, som flöto på hafvet. Det hade emellertid förefallit två eller tre obetydligheter, som tydligt utmärkte för detta skepparen på Jane såsom den, hvilken hade utkastat det gilt, hvars skadliga verkan hade förorsakat denna förändring i manskapets stämning, och det var efter en rapport från andre styrmannen, alt det ej var honom möjligt att törmå manskapet uträtta något, som det samtal vi ha antört, egde rum mellan kapten Block och hans styrman. — Jag är ej nöjd med sakernas ställning, sade kapten Bock tankfullt. Om vi kunde träffa på en örlogsman, så skulle jag skicka den strykern ombord på den. Der kunde han ingen skada göra. — Kunde ni icke anlöpa Bermuda, sir? frågade styrmannen, hvars darrande läppar förrådde den oro han kände. — Jo, sade kaptenen, om vinden fortfar skulle vi vara der om en veckas tid, och jag kunde då sätta honom i land och öfverlemna honom åt guvernören; men det förefaller mig något fegt att använda detta medel, Jones. — Det är bättre än att utsätta oss för att så myteri, sade mr Jones. Jag har haft nog deraf för hela mitt lif. — Har ni det, Jones? utbrast kaptenen, i det han med en tviflande blick betraktade