Göteborgsposten – 22 juni 1868, sida 1

sin styrmans kraft ga gestalt, Då skulle jag gerna vilja höra den historien. — Nåväl, sir, historien är jus icke lång och jag berättar den icke ofta, sade styrmanpen; men nu kan den wåhända vara på sin plats. Jag gick för ott tiotal af år sedan som andre styrman med ett barkskepp, som skulle segla till Valparaiso. Vår kapten var en ung man med ett par ögon som en falk och man kunde tydligt märka på honom, att han icke skulle tåla någon uppstudsighet. Förste styrmannen var en riktigt råbarkad gammal gast, som det mesta af sitt lif hade farit som matros, och han var man till att pina och plåga folk till den grad, att tillochmed det bästa manskap kunde blifva förledt att göra myteri; men vi hade en obetydlig besättning, hvaraf största delen var spaniorer och endast två eller tre engelsmän. Nåväl, allt gick bra tilis vi nådde kusten at Bräsilien; besättningen knotade litet emallanåt, men den förste som blef något högröstad, lät kaptenen binda vid en ringbult på öfvers ta däcket, och der blef han sittande en vecka på vatten och bröd och fick således en försmak på hvad som skulle vankas om han vågade knota på nytt. Jag låg i min koj och försökte att få sofva titet under den första vakten; men jag vet icke hur det kom sig, det ville icke lyckas mig, jag