Göteborgsposten – 19 juni 1868, sida 2

drag, djuptliggande ögon, bred näsa, och en mun som nästan räckte från det ena örat till det andra; en del af hans tänder voro utslagna, och de som återstodo voro svarta och besudlade med tobakssaft; hans hud hade en barkaktig färg och det kolsvarta håret låg i lockar kring hans panna. Hans breda skuldror och hans hvälfda bröst vittnade om en betydlig kroppsstyrka, hvilket hans muskulösa armar och stora händer bekräftade. På hans knä satt det räddade barnet, omkring fyra år gammalt, en liten särdeles intagande flicka; hennes ljusa bruna hår föll i naturliga lockar ned öfver hennes skuldror, hennes klara, lifliga, blå ögon, hennes genomskinliga hud, i hvilken hvarje åder var synlig, hennes välformade armar och små händer — allt erbjöd en så öfverraskande och slående kontrast till hennes far, att man ej kunde förundra sig öfver, att föreställningen om att ett sådant slägtskapstörhållande som exesterade mellan två personer, hvilka i hvarje hänseende voro hvarandra så motsatta, skulie betraktas med mer än misstroende af den ärlige kaptenen, som nu hjertligt ångrade att han lagt sig så mycket vinn om att återbringa karlen till lif. Det hade dröjt några minuter, men slutligen hade det lyckats, och den första fråga han