STUIIHDIAmIIJ. — — — Unsåndy. I bränvinsutminuterings-frågan. Det ärende, som snart kommer att utgöra föremål sorstadsmyndigherernas afgörande, nemligen huruvida utminuteringen af bränvin skall upplåtas åt bolag eller åt enskilde personer, är af allt för stor vigt, att icke deråt bör egnas en sorgfällig uppmärksamhet, Anbud om utminuteringens ölvertagande har inkommit från utskänkningsbolaget i förening med några enskilde personer; hvaremot från 30 handlande och handelefirmor aflemnats en skrift, deruti framställas skäl och farhågor mot tilldelande åt sökanderne af en rättighet, som med rätta o uvämnes monopol. Det förefiones väl föga sannolikhet för framgång åt en ansökning, som afser att i händerna på ett fåtal lägga makten att beskatta konkurrenter och hänsynslöst i hvad angår deras öfriga, med utminuteringen sammanbängande rörelse, sätta deras tillvaro på spel; men då en lix id om fördelarne för samhället kunnat inverka på eljest sundt tänkande medborgare, så att de förmåtts deltaga i ett bolag, som har till föremål en handelsrörelse utan anspråk på vinst, men med anspråk på herravälde öfver konkurrenter, torde det vara lätt förklarligt, att man upptager till skärskådande i korthet några af de skäl som sökanderne framställt till grund för bifall åt deras ansökning. Sökanderne tända, att börja med, för utskänkniogsbolaget en rökelse, som lindrigast sagdt är för tidig, och som väl bort komma från annat håll, än dem sjelfva. De säga nemligen att erfarenheten lärt, det samhället skall, efter all sannolikhet, kunna genom utskänkningsbolagets åtgöranden redar vu täkna en ny tidpunkt i sin moraliska utveckling. Hvilken är då denna erfarenhet? Supes här mindre än förr? Är sedligheten större, eller är fattigvården mindre betungad i följd af mera mättlighet i dryck? Ins. tror intetdera. Han vet, att bolaget önskar det, vill det; men bolagets vilja ar här icke analog med kunna. Berodde blott det goda och det rätta af den enes eller andres vilja, så vore snart allt väl bestäldt ibland oss; men det är, och dessbättre så, stäldt på de! sätt här i verlden, att den enes högre eller lägre moraliska ståndpunkt beror främst af honom sjelf och i endast en mindre grad af andra. Bolaget bar snygga utskänkningsställen i jemförelse med flertalet at de äldre; men härtill torde ock bolagets största förtjenst sträcka sig, åtminstone hittills, och man har ansett för tidigt, annorlunda än inom bolaget sjelf, att redan nu begära sådana resultater, att man skulle ega fog att bekosta rokelsen. Med en oskuldsfull naivetet säges vidare, att ett af hindren för bolagets framgång vore det att Lvid bolagets sida stod en utminutering af bränvin till så ringa qvantitet som 3 kanna och ull ett så lågt pris, att det å vanligt renadt bränvin endast med 5 å 10 öre öosverstigit det allmänna partipriset å bråänvin. Hvad vill detta säga? Bolagets rörelse afser utskänkning på stället af bränvin supvis. Huru kan då försäljning af bränvin till förtäring i hemmen h ndra bolagets tramgång? Ligger icke redan en framgång för bolaget deri att tänka sig sälja mindre än den enskilde krögaien skulle göra, eller önskar väl bolaget minskning af föriäring i hemmen och motsatsen a krogen? Insändaren älskar icke att tro det; men han kan ej heller föreställa sig, det bolaget invaggar sig i tron, att bränvioskonsumtionen beror på den omständigheten, att försäljaren heter A. eller B. eller C., eller att den heter Goteborgs Bränvinsoch Spirituosa-Minuthandels Aktiebolag. — Ej heller lärer det vara med allmänhetens bästa förenligt, att den för en nodvändighetsartikel betungas med pris utöfver det skäliga, hvilket alltid kan sättas lägre i en handlandes hand, då han måste taga i beräkning afsättning samtidigt af andra varor, än då ett monopoliseradt bolag bestämmer detsamma. Icke heller beror konsumtionen af säljaren, som således icke är i stånd att elter sin vilja och till sin fördel uppdrifva rörelsen, utan denna sistnämadas omsäng hänger väl hufvudsakligen på bebuf och på köparen; och så länge bränvin fianes, så lange skall det komma att höra till önskningarnes och till det omojligas område att 4bringa konsumtionen inom de: behörigas gränsor, kunde man än besvara fragan: hvad är härvidlag det behöriga?, en fråga som man väl må akta sig art framställa till allmänt öfverlaggningsämne, enär man här gerna kan tillämpa sanningen, att hvad som passar för skomakaren passar icke för skräddaren. Då nu således det är onaturligt och mot nya tidens anda stridande att bevilja monopol å handel; då utskänkning af bränvin år en helt annan rorelse än utminutering af sådan vara, hvadan den senare kan och bör betraktas för sig, utan inblandning med den förra; då, afven om man anser dem oskiljaktiga, man ännu icke har den ringaste bevisving om det förwen:a närmandet till Ödet sedliga mål utskänkningsbolaget eftersträfvatt, hvadan, om man hårpa ville bygga beslutet, man finge en grund utaf Ålosan sand; då det af ansökningen helt oförtäckt framgår, att priset å bränvin skulle komma att stegras, hvarigenom vore fara värdt, att handeln med denna vara, och derigenom äfven med andra varor, komme att frångå samhället och dragas åt andra håll; då dymedelst vi uti en handels-stadeskulle bringa en stor del at våra idoge medborgare uti en betryckt ställning och jemväl beröfva mången medlen till utkomst; då vidare sökande bolagets vilja icke är och aldrig kan blifva detsamma som kunna, enär detta vilja är mera omfattande än att bolaget någonsin skulle vara i stånd att utföra det; och då slutligen samhället skulle genom antagande af bolagets anbud göra en bestämd pekunier uppoffring;