Göteborgsposten – 18 juni 1868, sida 1

drig sett någon qvinna, åt hvilken jag ville skänka ett helt liss hängifvenhet innan jag såg er. Har ni nu förstått mig? Tror ni ännu att jag är gilt? Jag hade ännu icke bekämpat min rörelse, då tjenaren lemnade mig den utlofvade paraplyn. Han såg förundrad på min ledsagare, och då jag sade honom att jag nu icke hade behof af paraplyn, emedan jag skulle åka hem, lekte kring hans mun ett ondskefullt leende, som visade hans stora hvita tänder.