Göteborgsposten – 18 juni 1868, sida 1

ju icke mitt sel, och jag betraktar dessutom rikedomen endast som ett medel, icke som ett mål. Det lärde mig min förständiga, kärleksfulla mor, och derföre har jag föraktat de stoltas och rikas skatter och utsökt ett hjerta som icke klappade inom deras krets. Jag är endast stolt af den ära, om hvilken ni talade så ironiskt och, som jag tror, blir aktad af alla dem, som känna mig, med undantag af henne, på hvars aktning jag sätter största värde. — Oskuld och oerfarenhet äro ofta bättre rådgifvare än förnuftet, svarade jag knappt hörbart, sökande ett stöd för att hålla mig upprätt medan jag talade. Det finnes en som har större och lyckligare anspråk på er kärlek, som ni behagar kalla det, än jag någonsin kan få, och så länge ni glömmer henne för att vinna en annan, som ni antager för ren och oskyldig, fruktar jag att ni spelar ett högt spel med er ära och ert goda namn. Efter en liten paus frågade han med en besynnnerlig främmande stämma: — Menar ni min mor? — Nej, mr Ruble, svarade jag allvarligt, jag menar icke er mor utan er hustru! Då jag hade uttalat dessa ord, log han, närmade sig mig och, i det han tog begge mina händer i sina, sade han: