Philip Ruble. (Ester Engelskan.) — Den senare tiden har varit rik på erfarenbet; den har lärt mig att det ej är någon skilnad mellan höflighet och förolämpning, svarade jag. — Hvad menar ni? På hvad sätt har jag då förolämpat er? frågade han. Hans lugn uppretade mig, jag trodde mig deri finna ett nytt bevis på hans falskhet. — Jag önskar helst att afbryta detta samtal, svarade jag och såg honom stolt in i ögonen. En fattig värnlös flickas ryckte är väl af föga betydelse för er, så länge verlden dömer er karakter ren och obrotislig. Jag trodde att ni var en rättskaffens och god man, men jag har fått veta att ni har lekt med mitt namn och gjort mig till samtalsämne bland personer, som endast känna mig genom er. — Ni misstar er, miss Bryant, på hvad sätt skulle jag ha lekt med ert namn och förverkat min rätt till er aktning? (2 Forts. fr. N:o 188.