Göteborgsposten – 18 juni 1868, sida 1

Mary skrattade och frågade om jag hade gjort hans hustrus bekantskap. — Ännu icke, svarade jag, men jag hoppas snart få det nöjet. Alla skrattade på min bekostnad, men jag brydde mig naturligtvis icke det minsta derom. — Känner ni mr Ruble personligen, mr Colburt? frågade jag, och känner ni äfven hans fru? — Jag har vänner som känna honom mycket väl, svarade han, i det han sökte undvika min fråga. Jag knade knappast hålla mig för skratt. Då min onkel kom hem och erfor, att en främmande herre hade följt mig hem, blef han mycket uppbragt och befallde mig lemna sitt hus. Jag sade alt det också var min afsigt, och det gladde mig mycket att mottaga hans samtycke. Min tant fällde en tår för Saras stackars vilseförda dotter! Hon visste med sig sjelt att hon gjort för mig hvad hon kunnat; hon hade alltid gifvit mig de bästa förmaningar, — hon hade gifvit mig en musselinsklädning — och hon bade bemödat sig att hålla lika så mycket af mig som af sina egna barn. Hon hade hoppats att jag för min döda moders skull, skulle ha uppfört mig anständigt och icke begått något felsteg när