Göteborgsposten – 17 juni 1868, sida 2

7 748271 14: (11 741, VM 400 4 1) 9— ket möjligt att man menar detsamma på andra ställen, har en här som beständigt är redo att rycka i fält. Det kan udrig glömma, att det måste uppgi!va tästningen Luxemburg, och det skuile icke blifva bedröfvadt öfver att finna en orsak till att återtaga densamma. Orsaker finnas alltid om man gör sig det omaket att söka litet, och tyskarne ha en makalös talang att finna på utvägar. Från Österike heter det, att af de antagna nya konfessionella lagarne isynnerhet den om civiläktenskapet väckt stor förbittring hos presterskapet, något som också var att förvänta. Kyrkofurstarne ha med anledning af denna lag gifvit sina underlydande instruktioner, i hvilka deras motståndsanda och böjelse att upproriskt sätta sig emot af statsmakterna fattade beslut allt tydligare träda i dagen. Det visar sig i sjeltva verket att dessa öfverherdar icke blott anse de konfessionella lagarne såsom ingalunda bindande för dem sjelfva, utan äfven anse sig berättigade att afskräcka alla katoliker från erkännande af desamma genom att uppväcka samvetsbetänkligheter. Alla kanoniska hinder, äktenskapshinder och förbud, säger biskopen i Brinn, måste äfven på kanonisk väg upphäfvas. Den kyrkliga äktenskapsjurisdiktionen förblir alltjemt beståndande. Ivarje i kraft af borgerliga lagar utom sakramentet ingången förbindelse mellan man och qvinna är kyrkligt ogiltig. De i civiläktenskap lefvande äro offentliga syndare, åt hvilka, så länge de icke sig omvända, ingen absolution, ingen kyrklig begrafning, ingen benedictis nuptiarum, ej heller introductio mulieris post nuptias, lika litet som, då de äro mödrar, någon kyrkotagning kan meddelas. Ryske kejsarens förslag att afskaffa explosionsprojektiler vinner, som det synes, icke erkännande i Österrike. Neue Freie Presse yttrar att förslaget, långt ifrån att förminska krigets olyckor, snarare skulle genom att underlätta detsamma och genom att göra långvariga fälttåg möjliga, medföra vida mera skada och olyckor än som nu är fallet, tillfölje af den ljungeldslika hastighet med hvilken ett krig, tack vare de förskräckliga förstörelsemedlen tillika med jernbanor och telegrafer, nu kan afgöras. Den af Ryssland föreslagna konventionen skulle således under förevänning af en oäkta filantropi vara ett steg tillbaka. I Frankrike synes man ej ha uppfattat det ryska förslaget i så vidsträckt betydelse som skett i Österrike. Man anser nemligen i Paris, såsom en artikel i Patrie utvisar, att med sprängprojektiler endast menas sådana som äro afsedda att användas i handgevär. Dessa projektiler äro onekligen en barbarisk uppfinning; de döda nemligen nästan ovilkorligen den person de råka, utan att såsom granater etc. anställa någon allmännare skada i en trupp. Hittills ha de hufvudsakligen varit använda emot vilda djur. De innebära likväl sitt eget korrektiv, enär deras begagnande är ganska svårt och omständligt. Kejsar Napoleon och den ryske gesandten i Paris, gretve Stackelberg, ha, som bekant är, nyligen utvexlat några vänskapliga yttranden, ehuru at ganska vanligt innehåll. Huru otroligt det än kan synas, hafva likväl dessa yttranden blifvit åberopade som ett af de s. k. fredliga symptomer, at hvilka dagligen presenteras ett och annat, och i London skola de tillochmed ha förorsakat kursernas stigande. Det meddelas nu att det officiösa ryska bladet Golos har riktat ett ytterst närgånget angrepp mot prins Napoleon, Frankrike och den kejserliga dynastien. Artikeln är så ondskefull, att den polsk-österrikiska organen Corr. du Nord-Est icke har kunnat återgilva den fullständigt, oaktadt detta blad just gjort agitationen mot Ryssland till sitt hufvudändamäl och begagnar allt hvad som kan användas dertill. Den ryska organen i Brissel Ål Nord har dagligen förföljt prinsen sedan han reste till Wien och icke dolt sin förargelse öfver det utmärkta mottagande han tunvit vid det österrikiska hofvet. I England har underhuset antagit Gladstones förslag, enligt hvilket alla utnämningar i den irländska statskyrkan skola uppskjutas till d 1 Augusti 1869. Regeringen bar på hvarje stadium af detta förslag motsatt sig detsamma, dock har genom dess antagande icke någon förändring i kabinettets ställning framkallats. Man anser det för afgjordt att öfveruuset förkastar förslaget, och mför underhuset har Disraeli förklarat att det måste gifva honom ett uttryckligt misstroendevotum, ifall det vill störta regeringen. Denna utmaning har emellertid icke besvarats af majoriteten, och det råder blott en mening om att den icke heller skall göra det, enär följden af ett sådant beslut icke skulle blifva att Disraeli drog sig tillbaka, utan att han upplöste parlamentet. Frågan om den irländska statskyrkan, på hvilken ministårens bestånd tillika beror, skall således enligt all sannolikhet, blifva den grundval, på hvilken valen företagas efter den nya parlamensreformen. D. 9 d:s egde vid Ascot den stora kapp