Göteborgsposten – 16 juni 1868, sida 2

icke i mina förhoppningar! Med en ung flickas lifliga och lätta fantasi hade jag drömt mig en framtid, på hvilken jag hade litat så fast, som om verkligheten deraf alldeles icke kunde betviflas. Det var så naturligt att jag skulle fatta tycke för och älska en, som var uppmärksam och huld emot mig stackars flicka, som var omgifven af kalla, egenkära och hård. hjertade menniskor. Men nu hade min sköna dröm antagit en annan karakter och kastade skugga på mig, ty det var all sannolikhet för, att min onkel hade rätt, och att det var mr Rubles afsigt att bedraga mig. Jag blygdes öfver min egen dårskap och kände att jag rodnade när jag tänkte på mina morgonoch aftonhelsningar på den rike grannen midtemot. Nu önskade jag, att han åter ville sända mig en bukett, så att jag kunde få tillfälle att visa honom, hvad värde jag satte på hans presenter. Medan dessa tankar genomkorsade mig, gick jag fram och tillbaka i mitt rum, och vid hvarje gång jag började ett nytt slag, sparkade jag till det en gång så omsorgsfullt förvarade bandet at Evangeline, hvars understrukna, vackra ställen förgäfves liksom bönfallande tycktes blicka upp till mig; — jag hade intet medlidande med dem. (Forts.)