Göteborgsposten – 16 juni 1868, sida 2

inom dess gränser, — på hvilken jag sökte att ötvertyga mig sjelt om, att min granne mid emot var mycket törmim och att jag ej skul!e bry mig om honom, om han skulle be trak a mig — på hvilken jag bemödade mix att inbilla mig sjelf att kärlek alltid är förenad med egennytta och egenhärlek och att jag, en fattig, föräldralös flick., i hade något mera anspråk derpå. Jag lyckades slutligen att bringa mig sjelf i den tron, att jag hade hand!at oförsigtigt i alt mottaga en gåfva af en främmande och att besvara hans helsning, men öfver mina egna önskningar hade jag svårt att blifva herre, och om aftonen, då jag skulie gå hem och regnet öfverraskade mig utan paraply, fattades mig mod att stolt afslå att mottaga min grannes tillbud, som denne gjorde mig, i det han höfligt närmade sig mig och inbjöd mig att söka skydd under hans paraply. Vi gingo hem och min fruktan försvann genom hans bildade konversation och angenäma sätt. Han gjorde mig uppmärksam på några vackra målningar i ett butikfönster, uttalade sig om deras skönhet och sorgfälliga utförande, och sade att han skulle låta infatta en af dem i ram och skicka hem. Skicka hem! dessa ord genombäfvade mig till en grad som jag ej vågade tillstå för mig sjelf. Han hade alltså ett hem — en hustru — må