och väl icke heller alldeles passande. Jag fortsor emellertid att länge göra skyltet midtemot mig till föremål för mina studier. En gång frågade jag, i förhoppning att få nyckeln till den hemlighet som skyltet innehöll för mig, hvad den der mr Philip Ruble var för något? — Han är köpman. Hvad trodde ni han var? lydde det korta svaret. — Men är han en hederlig man? tortfor jag frågande. — Jag har aldrig hört hans karakter omtalas; men han är förmodligen listig och slug likasom andra rika affärsmän; ty rik är han. Detta svar tillfredsställde mig icke, ty jag ville gerna veta något angående Philip Rubles person, om han var en hederlig eller dålig man, jag ville gerna veta om det var något i hans person, som motsvarade det stora förgyllda namnet på skyltet. Jag gjorde en afton samma fråga i mitt hem, men bragtes till tystnad genom de många förvånade dlickar som riktades emot mig. Kusin Marys trolofvade upptog frågan och svarade: — Philip Ruble är en rik köpman, som eger ett stort etablissement utanför staden och är en mycket vacker karl — hvad menar i, Emily?