Göteborgsposten – 16 juni 1868, sida 1

Philip Ruble. (Efter Engelskan.) När jag såg upp öfver mitt arbete, föll min blick alltid på ett skylt midtemot, på hvilket namnet Philip Ruble stod med stora förgyllda bokstäfver. Mina tankar sysselsatte sig mycket dermed, och jag var särdeles nyfiken att få veta, hurudan den person var som bar detta namn, om han var en stolt man med en sträng blick och ett inbilskt le ende kring munnen — om han egde ett al de vackra landtställen i närheten af staden, hvarest blommorna komma tidigt på våren och blomma till sent inpå hösten — om han hade döttrar, och om dessa voro stolta och kalla som mina kusiner, eller vänliga och älskvärda som mitt ideal af qvinlighet. Jag var icke heller litet nyfiken att få veta, om me Ruble visste att hans biträde kastade blommor genom det öppna fönstret till mig, och, ifall han visste det, om han då skulle döma som alla andra menniskor med undantag af hans biträde, att detta var något djerft — (? Forts. fr. N:o 136.