Göteborgsposten – 16 juni 1868, sida 1

mor, smickrande ord och vackra ansigten kunna vara mycket sarliga, Emily, sade han och betraktade mig stelt. — Hur i all verlden, tänkte jag, kan han veta, att det finnes något märke i boken! Här var ämne till eftertanka! Min bok gömde jag alltid i min koffert, som var väl tillåst; jag minnes nog att Mary en gång öfverraskade mig, då jag läste i den, men hon såg ju endast bandet och titelbladet — eljest intet! Få veckor före detta samtal, medan Jag satt ensam i mitt arbetsrum och väntade på sömarbete, skickade min obekante granne mig en bok. En gosse öfverbragte den med de orden: Det är något tll er, miss! och innan jag kunde få tid uttala min förundran, lemnade han rummet. Det var ett vackert inbundet exemplar af Bvangeliner, i hvilken jag fann flera sköna ställen understrukna. Jag läste den med begärlighet, med tanken endast riktad på diktens skönhet och på den omständigheten, att min blåögde vän med det ärliga ansigtet hade sändt mig den. Hela dagen tänkte jag endast på boken och dess gifvare. Flera gärger ertappade jag mina ögon i att de gledo öfver arbetet till min grannes fönster. Han tycktes vara fördjupad i sina egna tankar. Han stödde