Göteborgsposten – 15 juni 1868, sida 1

— Aldrig varit borta från din mor! Min Gud, barn, din mor dog ju och gick bort itrån dig, och derföre måste du ju sörja för dig sjelf. Jag kunde icke svara; jag lände att Mary hade rätt Ja, min mor hade lemnat mig; och den stora verlden, i hvilken jag hade hoppats att finna så mycken sympati och kärlek, låg framför mig som en ofruktbar öken. Att jag var Saras dotter kunde icke skydda mig mot de ovänliga vindstötar, som omhvirflade mig. Verlden brydde sig hvarken om Sara i himlen eller om Saras barn på jorden. — Men hvad är det? utropade Mary, då hon varseblef en halfutsprucken ros i en vas vid sidan af mig. Jag ryckte vasen, som hon hade fattat, ifrån henne, fruktande att hon skulle läsa