Göteborgsposten – 15 juni 1868, sida 1

upprepade jag ofia dessa ord för mig sjelf: Jag är Saras dotter, och min tant påminner derom. Jag märkte snart att jag icke skulle förblifva en overksam medlem af detta välordnade sparsamma hus, och att mina händer, ovanda vid allt arbete med undantag af det aldra lättaste, måste bereda mig hem och utkomst i denna rastlöst arbetande verld. Man sökte sysselsättning åt mig, och jag erhöll plats hos en familj, för hvilken jag skulle sy om dagen, och hvars barn jag skulle undervisa om aftonen. Genom att ständigt arbeta från morgon till qväll, förtjenade jag så mycket, att jag kunde betala för mitt vivre och hade litet öfver till min toalett. Jag tillträdde min nya ställning med förunderligt blandade känslor. Det var alldeles oförklarligt för mig med mina sunda, barnsliga åsigter, att jag hvarje dag, i regn, solsken och storm, blef sänd bort från min familjs rika, eleganta hem i Dell Place för att med så mycken ansträngning förtjena, hvad mina slägtingar icke skulle ha känt någon saknad af, om de hade gifvit mig det. Jag bemödade mig att bära mitt öde utan att klagå; jag utmålade för mig med de ljusaste tärger den sköna tid i qvinnans lif, som jag gick till mötes. Jag anförtrodde icke mina kusiner hvad jag bad om och hvad jag