Göteborgsposten – 13 juni 1868, sida 2

Irän en man som ar en bland representanterna för sjelfva den preu Sl. a hufvudstaden, hör ord sådana som dem deputeraden Wiggers d. 8 d:s yttrade i nordtyska riksdagen. Det visar att man icke alldeles, eller åtminstone att icke alla, i förtjusningen öfver den mer eller mindre rättmätiga makt som Bismarck vetat förskaffa sig och sitt fädernesland, blunda för de olägenheter folkets närvarande beroende under en allsmäktig minister medför. Wiggers, såsom vi antydt, deputerad för Berlin, förklarade nemligen: Det är hög tid på att vi komma ut ur denna halfhet, detta ofullkomliga tillstånd och få förbundsministrar. Det är på tiden att törvaltningen göres mera tysk än preussisk. Just mod hänsyn till Södern och till de yttre förhållandena är det nödvändigt, att det nordtyska förbundet tår en fastare pregel; nu är det så löst att det hotar med att falla åtskildt vid den allraminsta storm. Debatten vände sig vid detta tillfälle om förbundsbudgeten för 1869 och det klagades allmänt öfver, att denna framlades så sent att riksdagen icke kunde underkasta den tillräcklig pröfning. För öfrigt klagar man allt mer och mer allmänt öfver att Bismarck såsom förbundskansler är den ende minister, med hvilken nordtyska riksdagen har att göra och representerar alla ministerer. Att Bismarck blifvit sjuk och alldeles icke kan deltaga i förbandlingarne bidrager naturligtvis att göra detta förhållande ännu olidligare. Från Österrike meddelas långa retarater om de diskussioner, som föregått beslutet om kupongskatten. Då resultatet redan sedan flera dagar är kändt, sakna desamma naturligtvis intresse. Blott så mycket må nämnas, att ministeren för att förekomma den af majoriteten inom budgetsutskottet förordade högre kupongskatten af 25 procent, tillochmed nödgades hota med att afgå, ifall detta belopp skulle antagas. Enligt underrättelser från Paris har emellertid äfven den beslutade mindre skatten af 16 procent väckt stor bestörtning och nedslagenhet. För öfrigt hörer man från Wien-blott beskrifningar öfver de fester som der ega rum för prins Napoleon, hvilken skulle stanna qvar der tills såsom i dag. Märkligt är, dels att vid en diplomatisk middag, som d. 6 d:s gafs för prinsen af franska sändebudet, hertig de Gramont, och vid hvilken de flesta sändehud voro närvarande, saknades sändebuden för Ryssland, Preussen och England. Detta tyder onekligen, på att man i dessa länder misstänker det prinsens resa har ett politiskt ändamål. Betecknande i detta afseende är äfven, att prinsen besökt Hietzing, exkonungens af Hannover uppehållsort, ehuru det skäl som uppgafs för denna resa var att prinsen fått veta, det der skulle finnas ett etablissement, hvilket han nödvändigt borde bese. I Frankrike tycker man att de friheter man der erhållit genom presslagen och församlingslagen äro bra otillräckliga. Rouher har visserligen yttrat i en af kammardebatterna att kejsardömet har tvenne ändamål: Först och främst lugn och ordning och dernäst den liberala sanans lösande från den revolutionärav. France är förtjust öfver detta program, hvilket onekligen, säsom grundsats betraktadt, är ganska vackert; icke så deremot Libertå, hvilken förliknar de friheter som erhållits vid de ballonger som på hippodromen uppsläppas, men äro fastbundna med en lång kedja, på det att folk som äro rädda för att göra en riktigt obehindral! luftfärd icke skola afskräckas. De äro belåtna med att i ballongen komma några hundra fot öfver jorden; icke så Libertä, som påstår att man lika lätt kan bryta nacken af sig från dessa ballons captits, som från en hvilken svätvar fritt i lulten. hvarthän än dennas strömningar föra bonom. Specielt klagar Libertå: öfver presslagen, hvilken tidningen ander vara alldeles for bunden. — I Algier har den nya presslagen ännu icke trädt i gällande hraft; också hagla derstädes pressförfoljelser. Constitutionne! uppgisver att budgetsdiskussionen skulle börja som i slutet af denna månad för att mot slutet af Juli fullbordas. Bondoroligheterna i Charentedepartementet fortfara. Flera af dem som deri deltagit ha redan blifvit dömda till fängelsestraff från tre månader till 10 dagar. Bland de som ännu stå för rätta är en som invid en kyrkdörr tryckte en gammal hatt på hufvudet på sjelfva presten och hotade honom med en käpp och en sten. Såsom ett telegram redan uppgifvit. har Rouher i lagstiftande kåren förklarat, att nya val till deputerade icke komma att ega rum i år. Denna uppgift har väckt uppseende så till vida, som man finner att regeringen har för afsigt att hålla tidpunkten för vaien hemlig för att kunna öfverraska den offentliga meningen och förhindra alltför häftiga valagitationer. Från lägret vid Chålons skrifves till Patrie att truppernas öfning gör stora framsteg. Man lägger hufvudsakligen an på att göra dt mn mat ARh frraoclera