Göteborgsposten – 13 juni 1868, sida 1

sallet till en bog af brader; af laboratoriet ej ett spär latsen der det stätt utmärktes endast af några häl och der liggande tegelstenar. Rundtomkring lågc träd uppryckta med rötterna och stora rullstensblock voro splittrade samt delvis krossade till smulor. 1 skogen åt Örnsberg till voro träd och buskar på er icke ringa omkrets betäckta af jord och sand. De gräsligaste af allt var dock de stympade menniskolemmar, med hvilka platsen var ofversällad. Nedre delarne at två karlkroppar lägo på olika ställen afskilda från den öfre kroppen och förfärligt sönderslitna. For öfr gt var det största sammanhängande fragment, som anträffades, en hals, från hvilken bäde hufvudet och bålen voro afslitna. Det är antagligt att de flesta liken efter de omkomne lågo begrafna under ruinerna eller ock blisvit söndersmulade och vidt kringspridda. I det ofvannämnda stallet anträffades en död häst, på hvilken dock märkvärdigt nog ingen yttre skaka knade upptäckas, Om olyckans uppkomst kan naturligtvis ännu ingenting vara med tillförlitlighet kändt, Allt hvad man om förloppet vet är följande: På förmiddagen bade omkring 15 personer, deribland flera qvinnor och barn, varit sysselsatta i laboratorium. Kl, omkring 1 hade en af verkrästarne, hr Liedbeck, gått upp i sin bostad för att spisa middag, Han hade just slutat dermed oeh ämnade återvända till laboratorium, då explosionen inträffade. Hr Liedbeck kastades mot ett fönster och skadades, dock ej farligt, i hufvudet och i halsen. Den vid syrkokeriet auställda personalen hade tör tillfället ledigt från arbetet och undgick derigenom det rysliga öde, som eljest otvifvelaktigt drabbat den. Några i grannskapet af fabriken arbetande personer blefvo illa skadade, deribland en qvinna, som genast måste föras till staden. Af dem, som befunno sig inne i laboratoriibyggnaden då explosionen inträffade, undkom deremot icke en enda. Huru många dessa olyckliga varit kan icke med såkerhet uppgifvas, enär man icke vet, huruvida alla de 15, som arbetade der på förmiddagen, fortfarande voro Sysselsatta dermel. Uppgifterna på de dodade vexla mellan 10, 12 och 15 personer. Bland arbetspersonalen vid laboratorium voro 3 barn och åtskilliga qvinnor. De flesta arbetarne voro från Dalarne. Polisintendenten Sundström infann sig snart på platsen. Vinterviken lyder dock icke under stadens domvärjo, utan tillhör Stockholms län. Den ende åf ordningemaktens representanter på platsen var efter olyckshändelsens in:räffande en fjerdingsman, hvilkens lofvärda bemödanden att söka aflägsna de nyfikna skarorna från det i anseende till ävonu qvarvarande betydliga qvantiteter nitroglyeerin och andra explosiva ämnen farliga stället icke kröntes med synnerlig framgång. Om den qvantitet nitroglycerin, som vid tillfället förvarats i laboratoriet, variera uppgifterna. Omkring 1,000 64 hafva vi hört sägas såsom det sannolikaste. Pa sommarställena i nejden rundtomkring blefvo sonsterrutor krossade; likaså på flora ställen i hufvudstaden, isynnerhet på Riddarholmen och vid Korn: hamn, men äfven langre in i staden, t. ex. vid Gustaf Adolfs torg, Fabrikens disponent, ingeniör R. Nobel, son till eprängoljans uppfinnare hr J. Nobel, bebodde tvenne rum i sjelfva sabriksbyggnaden IIan var dock vid olyckswllsallet ej hemma, men detta berodde endast på en tillfällig omständighet. D. N. berättar nemliKen att hr N. väntat att hans fru, som tillfälligtvis vistas på Jandet, skulle komma till hafsud tadenson i Onsdags, i hvilket fall ban der skulle ha emottagit henne och i Thorsdags åter ha varit ute på Vinterviken. Troligen hade han då kommit att dela sina arbetares öde. Men hans fru blef uppehållen och kom ej till Stockholm förrän i Thorsdegs; hennes man var henne till mötes, och denna slump räddade således hans lif. — Ilan kom ut till fabriken så fort hau erhöll kännedom om olyckan. VV