Göteborgsposten – 12 juni 1868, sida 1

kande tilldragelse, var den allmänna känslan dock sviken förhoppning. En tarfligt klädd och tätt beslöjad dame, som en stunuppehållit sig på gatan och varit der då vagnen kom, såg kroppen blifva lyftad ur den och hörde ryktet; men hon dröjde ännu en liten stund, och medan en polisbetjent, som kom ut från en sidogång, på några frågvisas, isyn nerhet fruntimmers uppmaning, berättade att den man, som blifvit ställd under tilltal för mordet nere vid floden, verkligen var död, stod hon och hörde på honom. Då slö hon sin sjal tätare om sig och gick rysande sin väg. Då hon tagit några steg, vacklade hon men stödde sig, med händerna tryckta mot bröstet, lugnt och utan att väck: uppmärksamhet, emot muren tills hon återvunnit sin fatt ning och gick vidare nedåt gatan och ut i Holborn. — Man har icke sett eller hört något af henne hvar ken på hans kontor eller hemma, sade mr Carruthers sen samma afton till mr Felton. Man vet intet om henne ocl hon säges ej ha några vänner, ja tjenstfolket visste ej en: om hon hade någon bekant, till hvilken hon kunde ha gått Mr Felton blef oändligt bedröfvad öfver denna un derrättelse som mr Carruthers, hvars verksamma mennisko kärlek icke kände några gränser, när den leddes af andra omdöme, bragte sin svåger, som nu var alldeles utmattac och icke kunde resa sig. Tidigt på eftermiddagen had de erfarit Rouths död och fattat det varmaste deltagand med Harriet. Clare som hade lemnat den intet anande mrs Carrnthers i en djup sömn, hade begifvit sig till m