sila penningar. — get nog uppgitves det att österrikiska statspapper, sedan detta beslut blef bekant, stigit på alla europeiska börser. Prins Napoleon blef vid sin ankomst till Wien d. 5 d:s mottagen af franska sändebudet hertigen af Gramont och italienska sändebudet markis Pepoli. Han bor på hotell. D. 6:te aflade kejsar Frans Josef ett besök hos honom, hvilket han kort derefter besvarade. — I Konstantinopel synes prinsen få ett officielt emottagande, enär sultanen lärer ställt palatset Hunkiar Skelessi till hans förfogande. Från Frankrike ha vi redan berättat att Pinard tillkännagitvit för sina underlydande, att de ej vidare skola blanda sig i pressangelägenheter utan ställa sig på god tot med de franska journalerna. Detta hvad den inländska tidningspressen beträffar. Den utländska synes deremot hädanefter som hittills, blifva utsatt för trakasserier från franska regeringens sida, ty Pinard förklarar alt då dessa tidningar icke kunna dömas af de franska domstolarne, så kommer den godtyckliga makt som medgitves i art. 2 af dekretet d. 17 Febr. 1852 att fortfarande gälla i sitt fulla omfång. — Tyska blad, som blifvit temligen strängt efterhållna inom Frankrike, klaga också ötverljudt häröfver. Kejsaren bevistade d. 6 d:s ministerrådet. Aftonmoniteuren hvilken meddelar denna uppgilt yttrar sig dock icke om hans helsotillstånd, hvadan man kan antaga att detsamma ej år så godt som önskligt vore. I Charente ha uppstått bondeoroligheter och fortfara ännu. Orsaken härtill är att bönderna tro det man vill återinföra tionden till förmån för presterna och klostren, de angripa derföre sina prester, ödelägga deras bostäder och ull en del ätven kyrkorna, slagtropet är då de genomprygla sina herdar: Ned med presterna! Lefve kejsaren! De ha med våld sökt fråntaga de utsända gensdarmerna sådane at sina kamrater som blifvit häktade. Vexelagenternas syndikat har dömt sex agenter till höga böter derför att de gjort affärer till imaginära kurser, d. v. s. till helt andra kurser än de officielt noterade på den dag som afslutningarne skett, — detta till deras kommittenters förfång. Den ene af de dömda fick välja mellan 15,000 francs böter, hvarjemte hans namn skulle intagas i protokollerna, och 30,000 trancs, då han skulle slippa att införas i handlingarne och sålunda finge bibehålla sin anonymitet. Den hedersmannen valde det förra och hans namn kommer således art gå till efterverlden. I handelstribunalets sista session anmäldes trån Paris på en dag 25 cessioner. Från England berättas att i Preston betydliga religionsoroligheter egt rum. De der befiniliga talrika iriändarne angrepo Annandag Pingst en mängd protestantiska irländare och fortsatte under storartade röfverier och hemgång sitt oväsende på Tisdagen och Onsdagen. Thorsdags morgon församlade sig engelsmännen och tågade mot irländarne. En knytnäfskamp uppstod, hvilken snart öfvergick till en strid med knölpåkar och jernstänger. Många skott afskötos äfven. De irländska qvinnorna tillförde karlarne ammunition. På många ställen blef stenläggningen upprifven. Polisens ansträngningar att lugna tumultet voro fruktlösa. Först det katolska presterskapet lyckades att få striden att upphöra. D. 15, 16 och 17 d:s skall i kristallpalatset i Sydenham den femte stora Händelfesten ega rum. Utom Londons utmärktaste sångerskor, bland dem Kristina Nilsson och Tietjens, medverkar äfven en kör af 2,000 personer ensamt från London. Akustiska anordningar ha för denna gång blitvit i palatset vidtagna. Ett åhörareantal af 30,000 personer kan vara närvarande. I underhuset förekom d. 5 d:s på aftonen en egendomlig sammanstötning mellan tvenne petitioner af motsatt syfte. John Stuart Mill, en liten fiffig filosof, som vanligtvis göres till organ för mycket excentriska anspråk, inlemnade en petition från okänd hand, i hvilken ett tadelsvotum uttalades öfver Magdalas nedbrännande, kejsar Theodors dödande och abyssinska kriget i allmänhet, och hvilken petition sordrade, att en komits skulle nedsättas för att undersöka alla med detta krig sammanhängande omständigheter. Måhända var denna petition blott en parodi på undersökningen om guvernören Eyres framfart på Jamaica, ty samma afton inkom en at 76 pårer och biskopar, 20 underhusmedlemmar, 40 generaler, 26 amiraler, 400 andliga, 300 fredsdomarne och 30,000 af folket, minorum gentium undertecknad petition till förmån för guvernören Eyre. ——L —— fNAHIAOYTAnanar