Göteborgsposten – 10 juni 1868, sida 2

gens medlemmar aro Ju, som bekant, Sspåka som lam. Det enda man emot dem kan anmärka är, att de bra mycket hellre bevista andra förlustelser än sessionerna inom riksdagen. En politiker ledsnar sjelf mycket sällan vid att hålla tal, men han ledsnar vid att lyssna på andras orationer, och så inträffar t. x., hvad vi i går omnämnde, att man i fråga om så färtjenta män som de schleswig-holsteinska officerarnes pensionering ej kan fatta ett beslut, derför att för få medlemmar äro närvarande. Dock, det var en Ehren-Pflicht att lemna dessa nerrar de begärda pensionerna, och så blet det, möjligen äfven till följe af Kreuzzeitungs upptuktolse, följande dag så fullt hus som kunde i-t1:1kommas och pensionerna beviljades, åtminstone till en stor del. Från tullparlamentets sista session berättas att densamma beslutat en allmän tariff öfver hela förbundsområdet af 1 -pfennig pr centner och banmil för transport af alla jernindustriens råmaterialier äfvensom malmprodukter. Detta skulle efter svensk beräkning göra omkr. 1 öre pr ctr för mil. Bland andra som understödt de nödlidande i Ostpreussen, har ätven varit sultan af Turkiet, som gitvit mycket rika bidrag. Drottningen af Preussen sände med anledning häraf en tacksägelseskrifvelse till sultanen. Denne svarade nyligen genom ett egenhändigt bref. Då detta var den första skrifvelse af detta slag, som blifvit adresseradt till någor drottning af Preussen, har hon öfverlemnat detsamma till det kungliga husarkivet. Man synes i Preussen vara öfvertygad om, hvad som för öfrigt väl är sannolikt, att prins Napoleons resa österut alldeles icke döljer någon politisk mission. Hvad som är säkert, är, att prinsen rest igenom Sydtyskland i så djupt incognito som möjligt. Han kallar sig på färden gretve af Meudon. Från Österrrike ingå nu underrättelser om de diskussioner som föregingo antagandet af kupongskatten. En af de förnämsta industriidkarne i öfra Österrike, jernbruksegaren Meyer, framlade en bjert skildring af de skattdragandes tunga. Statsskulden måste bli förminskad och detta borde, såsom utskottets majoritet föreslagit, ske på det sätt, att 25 procents skatt lades på räntan å densamma. Försvararne af regeringens förslag förnekade dock å andra sidan bestämdt att Österrikes förmåga att betala skatter vore uttömd. De nuvarande obehagen berodde på folkets låga bildningsståndpunkt. Höjer man denna, så höjer man äfven industriens och jordens produktion inom Österrike. — Öfverstatsdomaren v. Mende talade för hela det komplicerade skatteväsendets grundande på personlig skatt efter inkomst. — v. Beust lyckades genom ett lugnande tal förtaga de farhågor, som blifvit väckta af nyssnämnde Meyers alarmerande tal. Resultatet blef hvad ett af våra telegrammer redan meddelat. Såväl Die Presse som Neue Freie Presse ha dock båda på det skarpaste uppträdt mot denna kupongskatt och yrkat på en reform af skatteväsendet, hvilket isynnerhet för de högre skatterna är bedrägligt och oriktigt. Ultramontana blad ha haft mycket att förtälja om huru missnöjd kejsar Frans Joseph sjelf skulle varit med de tre konfessionella lagarne, hvilka han nödgats sanktionera, huru han deröfver skriftligen beklagat sig för den helige fadren, och huru denne, ett helgon och en martyr som han är, förlåtit honom, enär kejsaren icke kunnat handla annorlunda, då det ogudaktiga folket ville störta sig i religionsfrihetens atgrund. Enligt en underrättelse till Die Presse skall emellertid i den kejserliga skrifvelse som afsändts till Rom blott ha yttrats, att kejsaren alltjemt sökt bringa sitt folks vilja i öfverensstämmelse med sitt religiösa åskådningssätt. I detta fall hade det hvarken berott på hans vilja eller stått i hans förmåga, att icke villfara hans konstitutionelt styrda folks så enhälligt uttryckta önskan. I afseende på historien om upploppet vid polsk-galiziska gränsen framnällerDie Presse att hela berättelsen synbarligen är en rysk anka, atsedd dels ate göra Österrike, som nu inslagit på en liberal väg, misstänkt inför det öfriga Europa, dels att om möjligt arrangera nägra små polska oroligheter, för att få den glädjen utt undertrycka dem och — framför re bemäktiga sig en del pols för att tillfredsställa de rynas kommunistiska lustar, hvilka nde konsiskationerna, som kommit besagde generaler till godo, ingluuda äro tillfredsställda. Från Frankrike berättas, att man i Algier börjat törsöka sig på att bland araberna utbreda den fransyska municipalregimen och förvandla det orientaliska bandet emellan stammarne till en vesterländsk kommunalförbindelse. Såsom frö härtill ega mohamedaneroa i folkförsamlingen (Dschemmaa) ett slags kommunalråd. Dessa folkförsamlingar skola nu ställas under franska myndigheter och inpassas i franska systemet. Emellan de arahigka och de givila franska territorierna gskola