Göteborgsposten – 10 juni 1868, sida 1

llan hade haft honom i närheten af sig för att i nödfall kunna begagna sig af honom till att störta George Dallas i fördv:t och hade derigenom störtat sig sjelf. En annans verksamma hat och beräknande slughet kunde icke ha arbetat säkrare emot honom än han sjelf hade gjort, och tanken på alt gossen hade varit ett redskap härtill blet odrägligt förnedrande för honom och sårade honom, hvarest han lättast kande såras. Så rasade alla svarta och onda lidelser i hans hjerta, och medan sans hustru betraktade hans ansigte, läste hon dem i det som i en tryckt bok och åter bemäktigade sig henne samma känsla som den föregående aftonen af det förunderliga vid ett plötsligt upphörande af allt detta och likasom ett slags ohygglig tillfredsställolse vid tanken på att det stod i hennes och hans makt att bjuda alltsammans att höra upp — att blifva det qvitt. Medan hon betraktade honom och tänkte härpå, om hennes sjäs egendomliga drömmande kunde kallas tänkande, börja o mängdens nyfikenhet att något förarga henne. Hvad hade dessa menniskor att göra med den döde, den okände främlingen, att de skulle bry sig om upptäckten och komma hit för att se en annan man plågas, som var bestämd att dö likasom den förste? Deana nyfikenhet upptyllde henne med vämjelse men endast för ett ögonblick; nästa minut hade hon glömt att tänka derpå och ticknet och otydligheten infunno sig åter och aflöstes derpå at ljudens tydlighet och synens skarphet. Omsidor var det förbi. Saken hänvisades till behandling vid domstolen, och då tången fördes bort med