fortfarande skärmytsla med anledning af det sista tullparlamentet. Sedan de preussiska tilningarne högtidligt förklarat att konungen al Preussen ingalunda, såsom Constitutionpel antagit, ämnade att hålla alla de förbindolser han högtidligen åtagit sig, utan blott dom han fann lämpligt, ha de förstnämnde org merna, för att icke komma ur farten, börjat angripa krigsministern Niels af oss förut onnämnda berättelse till kejsaren om franska armeens nu fullständiga och tillfredsställande organisation. Denna officiella berättelse är en hotelse, ha somliga sagt; denna berättelse är icke sann, påstå andra, ty de franska soldaterna äro icke hälften så öfvade med använd mdet af sina kära Chassepots o. 8. v. mit Grazie in infinitum. Detta åter har gifvit franska blad anledningar till svar, icke mindre slående derför att de äro hållna i den på en ging lätta och logiska franska stilen. Så ttrar Patrie, att offentliggörandet at marcalk Niels armeeberättelse var nödvändigt isom svar på tullparlamentets enhetsmanifetationer. Det utmanande språket i tyska tidingar kan emellertid omöjligen afse att injaga skräck hos Frankrike, då Niels berättelse innebåller bevis på att Frankrike kan besvara alla utmaningar. Frankrikes förhållande till Preussen är synnerligt godt; men sedan år 1866 har kallblodigheten och måttan obestridligt varit på Frankrikes sida, och det till den grad, alt regeringen tillochmed sårat patriotismen. Den tyska chauvinismen (krigspartiet) bröstar sig allt mer och mer, medan den franska tvingar sig att tiga. Detta kan ej fortfara på sådant sätt. Ett dylikt uppflammande af de nationala passionerna torde få olycksdigra följder, och alla civilisationens vänner i Tyskland och Frankrike borde förena sig för att alvända dessa. Det är onekligt att dylika svar på hättiga och obefogade anfall bevisa mycket för den sak för hvilken de yttras. Skada blott att de så litet uppmärksammas i Tyskland. Bland de blad som utgifvas i Preussen känna vi blott ett, hvilket i detta fall icke hängifver sig åt fantasier — mer eller mindre beräknade på att dölja Tysklands egen eröfringslusta — angående Frankrikes fasliga anslag mot Tyskland. Kölnische Zeit., har namligen i en artikel, enligt uppgift skrifven a en fackman, hvilket ätven, af alla kännetocken att döma, är sannt, visat att den nya o ganisation Frankrike företagit med sin arme varit alldeles nödvändig, för att det i dessa a scenden icke skulle bli efter sina grannar. Sirskildt vänder sig författaren af nämnde artikel mot ropet om att Frankrike så starkt skulle armera sina fästningar i närheten at tyska gränsen. Med dessa fästningar lärer dock fallet varit, att de skulle befunnit sig i ett ganska klent skick och att Frankrike blott upphjelpt dem, så att de kunna försvara sig. Om det inre politiska lifvet i Preussen är icke mycket att förtälja. Den enda intresamta underrättelsen från nordtyska riksdagen är, att frågan om införandet af metriskt mått, mäål och vigt gått långt framåt och att detsamma kan med säkerhet förväntas. De tyska benämningarne komma att försvinna och det franska metriska systemet skall införas så rent som sig göra låter. I Österrike har innu icke beslutet om kupongskatten fattats. En och annan tidning arbetar väl ännu ifrigt mot statsbankrutten, såsom påläggandet af kupongskatten med rätta kallas, men den stora massan af folket är icke benägen för att påtaga sig nya skatter, och följaktligen blir det innehafvare af statspapper, som få bestå fiolerna. Man söker visserligen att förgylla saken genom att förklara det någon statsbankrutt icke är i fråga, alldenstund kupongskatten skulle gälla blott för tre år och det sålunda ingen rintereduktion, som skulle förbli gällande för alltid, är atsedd. Men å andra sidan finnes dLet just ingen som tror på att kupongskatten icke skall komma att forigå både i tre och tettiotre år. Ehuruväl Österrike måst gifva politiska och ekonomiska reformer företrädet för de militära, ha likväl icke dessa blifvit glömda. Man är både inom ministeren och i representationerna enig om att i kejsarriket skall införas allmän värnepligt, hvarigenom det kan bli möjligt att up bringa krigsstyrkan till en million Alla privilegier och allt protektionsväsende, hvarmed officersståndet försvagades skola bortfalla. Det efter Wenzls system ombildade bakladdningsgeväret har efter patronernas förändring visat sig utmärkt. Man eger nu redan 300,000 sådane gevär och fabrikationen kan drifvas med sådan kraft, att dagligen kunna förfärdigas och profvas 2,000 gevär. Artillerioch trossmaterielen är fullständig. Man har nu ett stort antal disponibla officerare och utbildade soldater, och man har här ett nytt bevis på att katastrofen år 1866 icke förorsakades genom oförmåga hos Österrike att uppställa en betydlig och väl organiserad här. Från Frankrike erfar man att de omsr PR 2 —