vet. Du kan siga mig hvad jag skall skrifva så skall hon få det i afton. Med oändlig svårighet och förvånande langsamhet dikterade Jim derpå, och mr Lawther skref: — Min goda fru! Detta bref är från Jim Swain, som ogerna har velat förorsaka er sorg, men slutligen har måst säga allt, emedan mr Dallas har blifvit arresterad för hvad han ej har gjort. Jag skulle så gerna velat tala med er idag, men ni hade gått ut, och så gick jag hit och hörde alt mr Dallas hade blifvit arresterad. Ni hade ej någon del deri, min goda fru, det är jag viss på, och det har jag också sagt herrn och mr Tatlow, som nu har mig under sin uppsigt, men ni vet att mr Dallas icke u gjorde det, utan att det var mr Routh. Jag följde efter dem hela den natten, då det skedde, och jag såg mr Deane och mr Routh gå ned till floden, och då jag sjelf kom dit ned, hade den ene gått lefvande derifrån men den andre var ej att finna. Hans blod betäckte stenarne. Jag fann den guldpjes han haft hängande vid sin urkedja och som herrn nu har, och mr Routh har maken till den i den lilla draglådan i den stora pulpeten. Jag har ej dolt något, min goda fru, och mr Routh skall blifva arresterad klockan 6 på banstationen, der han sade jag skulle möta honom, hvilket jag äfven gör. Jag känner också till den dame, hvars porträtt är i guldpjesen, och jag skulle ha talt med er om henne, om jag hade fan träffa er. Jag hoppas att ni ej skall råka i ledsamhet. Jag har ej gjort det för att skada er. Jag önskar att jug ej hade förtegat denna hemlighet så länge. Då Jim vederbörligen satt sitt namn under brefvet,