Göteborgsposten – 5 juni 1868, sida 2

— J0, sir, svarade gossen med något så innerligt bönfallande i sin röst och sin blick, att det rörde de närvarande. Om någon af er vill skrifva till henne. Jag menar ej ett sådant förnämt bref som ni brukar skrifva, ty da skulle hon kanske icke tro det utan förmoda, att jag hade blifvit betald för det. Jag gjorde det för mr Dallas skull, men jag tror ej att jag hade gjort det, om han icke hade varit elak emot henne och jag icke hade sett hur hon dag från dag föll bort. — Hon är denne mans medbrottsling, sade mr Lowther sorgset. — Ja, måhända till en viss grad, sade mr Felton, men hon är tillika att beklaga. Det har jag sett. Under hennes vistande i Homburg var jag i tillfälle att till en del blicka in i hennes lif, och på grund af allt hvad George har berättat mig, vill jag så mycket som möjligt skona henne. Säg mig, sade han vänligt till Jim, hvad önskar du att säga denna dame? — Du inser väl, sade mr Tatlov, att ditt bref ej kan blifva afsändt, förrän vi ha honom i vårt våld. — Det kan också vara sak samma, sade Jim, jag tror att han ämnar resa sin väg ifrån henne i afton, isynnerhet som damen har rest. (Under sin korta frånvaro hade mr Tatlow förvissat sig om mrs Ireton P. Bembridges afresa). — Han kom ej hem förliden afton och jag tror att han fruktar att träffa henne och ämnar bege sig af i afton. — Nåväl då, sade mr Lowther, jag skall skrifva bref