Göteborgsposten – 5 juni 1868, sida 1

mord. Jag visste ej att man brukat knif, innan jag läste det i Lloyda Weekly emedan jag med föresats höll mig undan. Nu stack Jim handen i fickan och tog åter upp den tillika med ett föremål, som han ännu icke hade riktig lust att visa. — Jag skall säga er hela sanningen, sir, ehuru jag helt säkert kommer att få sitta emellan derför. Hade jag ej varit rädd för det, skulle jag ha talat förr, då jag såg hur mrs Routh, som är en god dame, grämde sig till döds och hur han bedrog henne. Medan jag noga betraktade stenarna, gyttjan och blodet, som var på dem, och floden som just var på väg att öfverskölja alltsammans, innan jag gick, upptäckte jag något som nästan alldeles blifvit nedtrampad i gyttjan och såg ut som guld. Jag tog upp det och såg att det var något som jag sett hänga vid den andre herrns urkedja och som han hade lekt med, då jag gaf honom biljetten inpå kafdået. Jag behöll det, men vågade ej pantsätta det, då jag hörde att liket hade blifvit funnet, och då det var ett mord, tordes jag lika så litet sälja det utan gömde det i väggen och — och, sade Jim mycket hastigt och ifrigt, det gläder mig för mr Dallas skull, att jag har sagt sanningen, och jag är redo att lida derför, om jag mäste. Här är det sir. Med dessa ord öppnade gossen sin hand och lemnade mr Lowther en guldmedaljong i form af ett ägg. — Det är att öppna i midten, sade Jim, och det är porträtter i det; det är mr Deanes och en dames. Jag vet hvar hon bor och såg mr Routh tillsammans med henne i