Göteborgsposten – 5 juni 1868, sida 1

Måndags afton. Mr Routh har ett annat. som är alldeles recist likt det bär, åtminstone till det yttre. — Igenkänner ni detta smycke, frågade mr Lowther mr Felton, som svarade: — Ja, det tillhörde min son. Sedan herrarne derpå haft några minuters ifrigt samtal med hvarandra, gick mr Lowther ut, efter att hafva tillsagt Jim att stanna hos mr Felton, tills han kom tillbaka, och reste bort i mrs Stanhopes vagn. Mr Felton och de båda damerna behandlade gossen med vänlighet. I den fruktansvärda ställning, i hvilken de befunno sig, visade sig nu en utsigt till lindring, visserligen icke från den sorgliga olyckan, men från den hotande faran, hvarföre Jim, såsom varande den medelpunkt från hvilken hoppet lyste, var af stort värde för dem. Han unfägnades med läckerheter, fullkomligt främmande för en gatpojk, och förtärde dem med strykande aptit. På så sätt förgick tiden tills mr Lowther kom tillbaka, åtföljd af en annan liten liflig man i grå kläder, som icke var någon annan än mr Tatlow, och hvars första ord till mr Felton voro: — Allt står väl till, sir. Vi ha fått den andra arresteringsordern. Derpå skickade mr Felton Clare och hennes kusin bort, och efter att ha blifvit uppmuntrad och tröstad med många ord af mr Felton, som vid detta tillfälle ådagalade en sällsynt själsstyrka och sjelfbeherrskning, underkastades Jim ett långt och grundligt förhör af mr Lowther och den sjelfbelåtne Tatlow. Eftermiddagen var redan långt framskriden, och mg