Göteborgsposten – 4 juni 1868, sida 1

mr Lowther, att som jag icke skulle säga att han var der, skulle jag endast aflemna biljetten. Han gaf mig en sixpence och gick ned åt Strand. I det samma fick jag hålla en häst och det dröjde en god stund, och medan jag stod der, kommo de båda herrarne ut genom dörren, rökande sina cigarrer, och så tog den herrn, hvars häst jag hade hålllit, den ifrån mig och jag hade intet bättre att göra än att följa dem, hvilket jag också gjorde; ty hvem annan fick jag väl se än mr Routh som smög sig utmed andra sidan af Strand, liksom han önskade behålla dem i sigte, utan att de sågo honom. Jag följde efter dem, sir, och var till mods som om jag varit en af dessa vilda, lurande indianer, hvilka jag har läst om, tills de kommo till Boyläs biljardsal, som jag väl känner, emedan jag har städat der mången Söndags morgon. De gingo in der och jag var trött af att drifva omkring och ämnade just gå min väg, då jag åter fick sigte på mr Routh; det fanns inga andra på gatan än han och jag. Jag smög mig undan i en gränd och gaf akt på honom, hvarför vet jag ej, lika så litet som jag vet, huru länge vi voro der — jag ett litet stycke ned på gatan och han gående fram och tillbaka med sin uppmärksamhet ständigt riktad på dörrarne och fönsterna utan att likväl gå tätt fram till huset. Det måste ha varit mycket sent, när de båda herrarna kommo ut igen, och jag var mycket trött; men den gamla qvinnan — det är min moster, sir — och jag hade varit i tvist med hvarandra på morgonen, och jag tänkte derföre skrämma henne litet genom att stanna ute hela natten, ehuru jag ej särdeles ofta sofvit på gatan.