Göteborgsposten – 30 maj 1868, sida 1

BRAn 424 (140 bierna herein och hinein. Sedan han en stund utförligt förklarat skilnaden, ville han försöka att ytterligare utveckla den genom ett exempel. Hör på, Figge, sade han, vändande sig till en at eleverna, nå, hvad säger du nu om någon knackar på din dörr? — ÅUrem ä de? blet det lugna, men tör läraren fullkomligt oväntade svaret. ey EUä2 — Jubelsesten i Lund. (Korrespondenertil Goteborgs-Poeten.) Lund d. 27 Maj. Festligheterna började i dag, gynnade af det herrligaste väder, med salut tidigt på morgonen och hornmusik från biblioteksaltanen. Klockan 8 skulle högmessogudstjensten i Domkyrkan börjas; men redan dessförinnan var det stora templet fullt med menniskor. Och utanför voro massor samlade, hvilka, då de ej kunde bli i tillfälle att få höra biskopens predikan, åtminstone ville se kungen och prin sen, hvilka ock civilt klädda bevistade guds tjensten. Denna varade väl länge, i mer än 2 timmar. Då man betänker att sjelfva jubolhögtidligheten skulle ega rum straxt derefter och vara i sina trenne timmar, måste den långvariga predikan bli tröttande, huru förträfflig den än kunde vara i och för sig. Emellertid samlades processionen å Lundagård, sammansatt af de olika kårerna, uli vederbörlig ordning, och begaf sig mellan 11 och 12 in i Domkyrkan, företrädd af studentkårens fanor. Densamma intågade högtidligt under musik i det åldriga templet, hvars kor toretedde den vackraste anblick, garneradt som dot var af damer i ljusa sommartoiletter. Se dan fanbärarne bildat haie å trappan till högkoret, upptågade de olika kårerna och intogo sina platser i följande ordning: 1. Studentkårens inbjudna gäster, beledsagade af akademiska föreningens ordinarie deputerade; 2. Universitetets särskilt inbjudna gäster; 3. Uuiversitetets privilegier och insignier, burna på hyenden, samt kanslern grefve G. Å. Sparre, prokansleren biskop Flensburg, rektorn prof. Ljunggron och akademiestaten; 4. Erkebiskop Reuterdahl, här samlade biskopar, hoffunktionärer och embetsmän af generalmwa jors rang; 5. Medlemmar af riksdagens båda kamrar, hodersdoktorer, de herrar som genom donationer och stipendiistiftelser hedrat univursitetet, högre civila och militära embetsmän; 6. Lunds stads magistrat, presterskap, skolstat och stadsfullmäktige; 7. Hospites el ler öfriga gäster, och sist studentkåren. Sedan alla dessa intagit sina platser, med och utan konfusion, anlände konungen och hertigen af Östergötland, emottagna af alla de närvarande, som dervid reste sig från sina platser. bet hela företedde i detta ögonblick en bländande och upphöjd anblick. De olika umsormerna glänste i en prakt, täflande med dametoiletterna. Prolessor Lysander beträdde forst tribunen och höll en latinsk oration, helt sikert val aflattad i och för sig, men kanske något för lång, för att kunna vederbörligen uppskattas af alla de laici i latinska språket, som hår voro samlade. Sedan Lysander slutat, alsjöngs en cantat, orden af Talis Qualis, musiken af Gnospelius. Orden, som jag medsänder, äro vackra och gripande, värda sin skald, Korerna sjongos af manliga och qvinliga röster. Recitativ och aria utfördes af adjunkt Nils Lundborg. Derefter helsade rektor Ljunggren i underdånighet konungen och hertigen. Svenska folket är, sade han, vandt vid att se sina konungar nitälska för andens verk och värf. Lunds akademi hade derpå erfarit många vältaliga bevis och hoppades fortfarande få törblifva i H. M:ts ynnest. Medvetandet häraf skulle stärka vårt allvarliga uppsåt att offra våra bästa krafter i fäderneslande:s tjenst. Sedan denna helsning var slutad, framträdde rektorn för Rostocks universitet, professor Bartsch (en stor filolog) och framförde sin akademis helening. Han bar en totsid rock, kantad med rödt, en guldkedja ötver skuldrorna och en bredkullad sammetsmössa utan skärm. Han framförde sin helaning på en visserligen bruten, men dock tydlig och begriplig avenska, sägande, att det gamla bandet mellan Tyskland och Skandinavien ännu består, det enas andliga intressen beröra det andras, dertöre hade han sändts att frambära sitt universitets lyckönskning på denna Lunds högtidsdag. Han öfverlemnade derpå gratulationsskrifvelsen, förvarad i en praktfullt utstyrd rulle. — I förbigående må rämnas, att flera dylika lyckönskningsskrifvelser ingått från andra universiteter, såsom Halle, Greifswald, Berlin, Jena, Minchen, Leipzig, Montreal — och en från Jagelloniska universitetet i Krakau, förvarad i en kapsel af jernbleck — nästan alla verkliga typografiska prydnader. MA. Op Re Ro 111 4 D