Göteborgsposten – 29 maj 1868, sida 1

Gå nu och gif edra befallningar och träffa edra förberedelser. De sågo ett ögonblick på hvarandra, och derpå gick mrs Ireton P. Bembridge ut utan att säga ett ord. Då Harriet blifvit ensam satte hon sig trött vid bordet och betäckte sitt ansigte med sina händer. Tiden gick men hon rörde sig ej af stället. Tjenstfolket kom in och gick ut igen utan att hon lade märke till dem. Omsider inträdde mrs Ireton P. Bembridge i resdrägt och med ett blekare ansigte än någon spegel, hvari hon hade sett, någonsin hade afspeglat. I samma ögonblick körde en vagn fram till dörren. — Är ni alldeles färdig? — Ja. — Det är på tiden att vi komma bort. — Ja, låt oss resa. Endast en minut ännu. — Jag — jag tror ej mrs Routh att jag riktigt visste hvad jag gjorde. Kan ni förlåta mig? Hon utsträckte sin hand men drog den åter till sig, då hon såg Harriet i hennes marmoransigte. — Förlåta er? Hvad menar ni: Ni är intet för mig, qvinna, eller, om något, endast utföraren af en af er oafhängig dom. Mrs Ireton P. Bembridge gjorde inga flera försök att tala. Då de gingo ut genom dörren, lemnades henne ett telegram. Det var från Routh, och innehöll endast dessa ord : — Omöjligt att träffa er i afton. Bref med posten. Hon räckte stillatigande papperet till Harriet som läste det utan att säga något förr än de sutto i vagnen.