Göteborgsposten – 27 maj 1868, sida 1

Moderna Vagabonder ) Roman af Edmund Pates. Öfversättning. Hon såg ett ansigte som hon kunde minnas men icke sätta i förbindelse med någon bestämd erinran; ett blekt, vackert, markeradt anlete med slätt, ljusbrunt hår som omfattade en bred, låg panna med skarpa, genomträngande, blå ögon som sågo stadigt på henne utan att sänka sina vackra befransade ögonlock. blå ögon, i hvilka bodde kraft, vilja och intelligens såsom den inskränkta qvinna de betraktade och genomskådade, kände men icke fattade; ett ansigte med ett så omisskänneligt uttryck af obotlig sorg, ett ansigte som oaktadt all dess sjelfbeherrskning och mäktiga vilja var så fullt af förtviflan, att tillochmed ett mindre förstånd än en enfaldig qvinnas skulle hafva läst en historia i det, sådan som lyckligtvis endast få menskliga varelser ha att förtälja eller dölja. Harriet hvarken talade eller gjorde något tecken till helsning, men då hon kommit alldeles fram till henne, fattade mrs Ireton P. Bembridge sig och sade med sitt vanliga behag: — Jag är mycket förbunden för ert besök. Var god tag plats; jag tror mig veta hvad som förskaffat mig nöjet att se er; och med dessa ord sjönk hon åter ned i sin ) Forte fr. N:o 120.