Göteborgsposten – 26 maj 1868, sida 1

Han lade det på bordet och gjorde mr Felton det förståndiga förslaget, att det var bäst att skicka bud efter en läkare och att det vore bäst att han finge hemta honom, hvilket också genast antogs. Då Jim kom tillbaka med läkaren, fick han veta att mr Dallas väl återfått sin sans men var mycket matt och förvirrad och grät som ett barn, hvarför Jim insåg att han hade ringa utsigter att få tala med honom. — Jag kan naturligtvis icke få tala med honom, och det skulle jag likväl så gerna vilja. Han tog mig sjelf in med sig. — Ja, ja, det vet jag nog, sade betjenten med en vigtig mine men du kan ej få komma in till honom, och det tjenar derföre till intet att du stannar här längre. Lyss hit i morgon klockan elfva, så skall jag se hvad jag kan göra för dig. Det återstod intet annat för Jim än att nedslagen gå sin väg. Medan George Dallas och Clare Carruthers talade med hvarandra i sir Tuomas Bolderos hus på Chesham Place och de för dem båda oförgätliga timmarne hastigt gingo till ända, voro dessa samma timmar vittne till ett för Harriet Routh och hennes sköna antagonist icke mindre vigtigt möte. Mrs Ireton P. Bembridge var färdig att mottaga sin gäst, och som hennes koketteri och fåfänga voro hennes största fel hade hon, huru mycket hon än föraktade qvinnor och hur mycket hon än gladde sig i medvetandet om