Göteborgsposten – 26 maj 1868, sida 1

der hela sin föregående lysande lefnadsbana hade hon ej haft något synnerligt tillfälle att öfverlemna sig åt det romantiska och hon älskade det, men fortfor det att vara tråkigt, skulle hon ej särdeles tycka om det; dock derför var det ingen fara. N:r 4 i Hollington Square var ett af dessa välkända hus i London som äro tarfligt och obetydligt inredda för folk, som hyra ett hus för en säsong, ett hus som hyresgäster med penningar och smak kunna göra mycket i ögonenfallande och inbjudande och som hyresgäster utan pengar och smak skulle finna ganska drägligt i dess ursprungliga tillstång. Mrs Ireton P. Bembridge var i besittning af båda delarna, och som hon hade gjort till sin regel att förskaffa sig hvarje beqvämlighet som kunde åvägabringas genom någon af dem, var den sal, hvarest hon väntade på sin gäst, så vacker och smakfull som man någonsin skulle kunna önska sig det. Hon hade valt en passande drägt och en likaså passande ställning och tog sig verkligen bra ut i sin präktiga morgonrock och svarta sidenklädning. Hennes rika svarta hår låg i vackra flätor kring hennes hufvud, hennes hvita armar voro utan minsta smycke som kunde hafva afledt uppmärksamheten från deras sköna former och då pigan anmälde en dame kastade hon en blick i en ef de många speglarne i salongen och kände sig fullkomligt lugnad. Salongen var lång och smal ehuru icke stor, och medan Harriet gick från dörren bort till mattan vid kakelugnen der mrs Ireton P. intagit en ställning som var särdeles beräknad på att väcka hennes gästs beundran, hade denna