Göteborgsposten – 25 maj 1868, sida 2

kamrat, sade han, då han skakat hand med George, och började rifva ett manuskript, som hade legat framför honom, i stycken. Ni har kommit tids nog för att bespara mig besvär och fyra pence sterling. — Handlade det om den sak, hvarom jag skref till er? frågade George. — Ja, just det, sir. Naturligtvis tog jag genast itu med den och öfverlemnade den till Tatlow a edra vägnar. Den detektiva polisen skall vara särdeles försigtig och det skulle naturligtvis icke heller vara den till gagn om den hade ett annat namn om sig. Man kan tala om tystlåtenhet men Tatlow är alldeles outforsklig. Han har fått förrättningen från er genom er ödmjuke tjenare och nekar rent ut att säga mig hur det går med den; han vill endast ha med hufvudmannen att beställa, och när han kommer till mig, är det enda, som jag kan få ur honom, att han måste ha reda på hvar en viss person vid namn Paul Ward är att finna. — Paul Ward! utbrast George. — Ja, Paul Ward! Är det inte lustigt, George? Och jag kunde verkligen icke motstå frestelsen att drifva en smula med den spanande polismannen, och tanken på att ni använde mannen och att han sökte er roade mig så mycket, att jag berättade honom det jag visste att mr Dallas kände en herre med detta namn och kunde meddela honom alla de upplysningar han kunde önska. George kunde ej skratta, men han bemödade sig att le. Intet kunde i hans ögon gifva föremålet för hans onkels oro och bekymmer en tillochmed endast underordnad