Göteborgsposten – 25 maj 1868, sida 1

Det är mycket lyckligt att du får tillfälle tala med den unga damen utan att han är tillstädes; ty det kunde verkligen blifvit farligt. Först och främst måste du försona dig med henne. Det hängde ännu så mycket af den gamla vanan att begagna sig af undflykter och krokvägar vid George i hans förbättrade moraliska tillstånd att han hyste en flyktig tanke på att det mahända aldrig skulle blifva nödvändigt, att mr Carruthers sick veta att han redan hade gjort bekantskap med Clare; fann hon icke att det borde sägas honom, behöfde George icke känna sig förpligtigad att upptäcka det för honom. Men efter en mycket kort stund förkastade han denna tanke och blygdes öfver den. Då mr Felton derföre lemnat George i sir Thomas Bolderos hus, hade han gjort det med flit och utan afsigt att komma tillbaka. — Uppsök mig efteråt i min boning, hade han sagt till George, och säg miss Carruthers att jag skall taga mig friheten göra henne mitt besök i eftermiddag hos mrs Stanhope. George lofvade det, i det han förutskickade den anmärkningen att han först måste titta in på Merocurysa byrå men sedan helt och hållet skulle stå till sin onkels tjenst. Då han blifvit ensam, hade han under en mycket häftig sinnesrörelse börjat öfverväga hvad han skulle säga till henne och hvad och hur han skulle säga det och hade också nästan alldeles blifvit färdig med sitt program, förr än hon kom; men sedan — nå sedan hvarken talade eller såg han på minsta sätt ut som om han en liten stund