Göteborgsposten – 22 maj 1868, sida 2

, honom skolans lärarepersonal. Sedan de fyra kompanierna elever defilerat å den stora gården, besåg prinsen biblioteket, fäktsalarne, laboratorierna och åtskilliga samlingar. Prinsen var så nådig att uttala sin tillfredsställelse med skolan, och bad att eleverna måtte få en fridag. Kronprinsens at Preussen besök vid det italienska hofvet har förut blifvit omtaladt. Den italienska pressen har med anledning häraf börjat åter sysselsätta sig med utrikes politik. De radikala anse nu ögonblicket vara kommet för att emancipera sig från! Frankrike, såsom det med en från det hållet vanlig känsla af tacksamhet heter, och Bismarck lofsjunges i höga toner. Italien skall nu oåterkalleligt sluta sig till Preussen. Det behöfver väl knappast anmärkas, att de moderata äfven ha ögonen öppna för vådan att binda sig vid en regering sådan som Bismarcks, och fortfarande önska bibehålla förbundet med Frankrike. Så är äfven fallet med italienska regeringen, så att det är att hoppas det de radikala skola få upphätva sina rop utan verkan, tills någon annan omkastning i folknyckerna inträffar. I Rumänien har inträffat ett ministerombyte nästan omedelbart efter det förtroendevotum som deputeradekammaren gaf ministåren Bratiano. Troligtvis är detta en följd af konflikter med stormakterna, och isynnerhet Österrike, 1 anledning af förföljelserna mot judarne. Dessa förtoljerser ha i hög grad skadat Rumäniens försok att få konsularjurisdiktionen alskaffad, ty de främmande makterna må väl hysa betänkligheter mot att lemna sina undersåters välfärd i de ruwäniska domrarnes händer. Blott Ryssland säges af panslavistiska skäl visa sig benäget för estergifter i detta afseende. Från Amerika omnämnes nu Binghams sluttal emot Johnson i den nu afgjorda processen. Det är naturligtvis hållet i det republikanska partiets anda. Utfallen mot presidenten voro mycket häftiga, och hans frikännande skulle medföra stora vådor för landet, anarki samt alla de förenade staternas undergång. Som man vet, hade också talet haft den effekt på de för dylika krattuttryck mycket,svaga yankees, att Johnsons frikännande blott berodde på en enda röst. Militärdespotismen i Södern fortfar. General Schofield har afsatt mayorn i Riehmond och utsett en annan person i hans ställe. Telegrammer från Calcutta berätta att en kollission egt rum på Hooghley-floden mellan tvenne engelska skepp. Båda fartygen sjönko och 4 personer förlorade lifvet. Skadan uppskattas till 100,000 pund. Senare Post. Ett sydtyskt förbund är ett ord som många gånger blifvit nämndt utan att denna idGe i något atseende blifvit inflyttad på verklighetens område. Det var likväl tydligt och klart för personer, som med lugn kunde observera utvecklingen af det rus som fattade det tyska folket, då Bismarck började realisera den så länge drömda enhetsiden, att ett jättbförbund, som under Preussens ledning i sig innefattade äfven Sydtyskland, tillsvidare och! troligen för alltid skulle vara en omöjlighet. Segerdruckne, nu som allid glömmande all konsideration, då det var fråga om deras egna intressen, började Bismarck, och med honom alla partier inom Preussen, genast företaga åtgärder till Sydtysklands införlifvande, och så åstadkom man ett för hela Tyskland gemensamt tullparlament. Men detta tullparlament har visat sig verka i en hel annan riktning än preussarne beräknat. I stället för att göras till villiga lemmar i den stora preussiska statskroppen, börja sydtyskarne allt tydligare visa motvilja mot att låta inkorporera sig, och dertill är deras erfarenhet i tullparlamentet skuld, ty de sydtyska medlemmarne af detta ha denna gång allt mera öfvertygat sig om att en utvidgning af nordförbundet öfver hela Tyskland skulle medföra de största faror för Söderns frihet och sjeltständighet. -Angsb Allg. Ztg, den mest ansedda bland Sydtysklands tidningar, innehåller en serie korrespondenser från Berlin, hvilka alla variera den satsen, att Tysklands enhet på basis af det Bismarckska nordförbundet är en omöjlighet och att Sydtyskland måste i tid sluta sig tillsammans för att motstå det tryck som från Berlin skall utöfvas på detsamma. I en af dessa korrespondenser heter det: Man kan ej betvifla, att de flesta deputerade från Baiern, Wärtemberg och Baden innan de kommo hit: och lärde känna förhållandena halva varit benägna att tillägga det s. k. nationala partiet och grefve Bismarcks liberala realpolitik långtss större betydelse, än de nu efter sjelfständig iakttagelse och samvaro med män af alla partiriktningar kunna göra. Det har synbarligen varit grefve Bismarcks plan att begagna det nationalt-liberala partiet för att fi