Göteborgsposten – 20 maj 1868, sida 2

Ivarjehanda. Unga brottslingar. D. 4 d:s stodo anklagade inför polisdomstolen i City tvenne unga mördare två bröder Smith, söner till en aktad tulltjensteman. De unga brottslingarne hade genom dagdrifveri och begär efter sötsaker så småningom blifvit ledda in på en bana, som tyckes leda dem direkte till galgen. De hade smugit sig in i ett hus vid Towerhill, således midt i City för att efter affärstidens slut bryta sig in i någon af de talrika kontorslokalerna och begå stöld. I huset bodde en deras moster med man och svärmoder. Endast den sistnämnda befann sig efter affärstiden ifrågavarande afton hemma och öfverraskade, ditlockad af bullret, de unga missdådarne på bar gerning. BSeende sig vara upptäckta, fattade de ett raskt beslut, kastade sig öfver den stackars bräckliga, gamla damen och under de: den ene fasthöll henne sprang den andre elter en träslagga hvarmed ban snart, uppmuntrad af brodern, som han trodde gjorde slut på den olyckliga fruns lif. De unga bofvarne kröpo derefter ut genom en taklucka och begåfvo sig öfver till taket på nästgränsande hus och halade sig derefter utför en takränna ner på gården, Derifrån begåfvo de sig till ett sämre värdshus vid Themsons strand, tvättade blodet af sina kläder och lägo der öfver natten. Offret för deras valdebragd påträffades snart liggande halfdöd, full af blödande sår i sorstugan vid foten af trappan och kunde först efter två dagar hemta sig så pass att hon kunde redogöra för förloppet Åd mordgeringen. Då kom emellertid polisen snart de förhoppningsfulla unga galgkandidaterna på spåren och häktade dem i det förutnämnda värdshuset. De innehade då något penningar, pistoler med ammunition, en operakikare och ett par floretter. De hade dagen förut gjort en utflykt till heden vid Hampstead, tummelplatsen för beryktade bofvar och landsvägsriddare. De ha båda erkännt sitt brott. Ett bidrag till den högre kokkonsten. Roman å la mode. En fröken, — fadren obekant — Ej skön hon just behöfver vara Och dygdig knappt, men intressant, Lägg henne först i kärlekssnara, Skär sedan till en äkta man, Om han blir benig är ej noga. Strö hinder mellav, några gran, Ej mer än du kan sammanfoga De två med äktenskapets band, Hvari de blifva tills de torka. Tag då en laps från annor land, Helst brun, om möjligt, från Mallorca. Nu äkta mannen jäsa får, Jasämnen fåg af qvinnonycker, Späd röran stundom med en tår, Om alltför tjock du henne tycker: Helt nätt skilj hustrun från sin man; Stek lapsen i hans egen låga, Rör allt omkring, att ej man kan Förnuft ens sätta bär i fråga. År massan nu tillräckligt stor, Häll något ut i andra delen, Der hustrun hastigt bör bli mor, Smörj sirapsgudlighet på felen, Stjelp äkta mannen upp och ner, Att man ej honom igenkänner, Afiunda slutet, att ej mer Det unga paret blir ovänner. En reflexion uppvispas med Augastimånsken, till garnering, Lägg qvinnohufvud sist på sned, Så är det färdigt vill serverin.. Ave. (Sn.-P.)