D. 15 Maj. En at Första kammarens mest framstäende ledamöter yttrade för någon tid sedan, att genom den nya riksdagsordningen hade regeringen blifvit uppförd på en lutande plan. Under de sistförlidna veckorna har riksdagen antagit karakteren af en rutschbana. Hela representationen har endast lifvats af en känsla, jagats af en enda åtrå, den nemligen att få slut på riksdagen, lika godt huru ärendena för öfrigt blifvit afgjorda. Raska på — låt gå undan? — vi återkomma ju nästa år, och då kan ju frågan ånyo tagas upp säger man eller tänker man, och så rusar man upp i riksgäldskontoret för att qvittera sitt arvode och presentera sin med mycken omtanka uppgjorda reseräkning, dervid icke alltid den strängaste sparsamhet med statens medel iakttagits. Såsom ett bevis bland många på det ytterliga haffset när tiden nalkas för riksdagens atelutande, vilja vi i förbigående anföra, att på förslag af grefve Sparre och hr Key hafva begge kamrarne beslutat att, bland åtskilligt annat rörande aflöningsstaterna vid jernvägstrafiken, hos K. M:t hemställa det måtte distriktschefs-platserna indragas. De begge representanterna som föreslogo och kamrarne som beslöto en sådan framställning voro emellertid så litet hemmastadda i ämnet, att de påyrkade indragning af befattningar som ännu scke blifvit inrättade, men hvilkas behöf