Göteborgsposten – 18 maj 1868, sida 2

de gjorde i Luxembourg. I Tuilerierna misstänker man emellertid, att Preussen haft ett hemligt fördrag med storhertigen af Hessen, enligt hvilket fästningen Mainz öfverlemnats till detsamma såsom full egendom, eller ock att ett sådant fördrag nyligen afslutats i Berlin genom prins Ludvig af Hessen. Detta aktstycke skulle händelsevis kunna bli framdraget lika oväntadt som fallet var med de sydtyska offoch defensiva alliansfördragen. Så fort man får visshet härom i Paris, har man med detsamma en casus belli, och man skall då neppeligen dröja länge med att begagna sig härat; ty finanserna kunna icke i längden bära den beväpnade freden. Man har ju redan uppköpt hästar i en sådan mängd, som om det gällde att genast rycka i fält. Kan dylikt, vid en tid då foderpriserna äro höga, ha skett utan en bestämd plan? Det är väsentligen denna artikel, som frammanat Nordd. Allg. Zeit:s förut omnämnda artikel, i hvilken det på ett ställe heter rent ut: Mainz-frågan är en tysk angelägenhet, som alls icke angår utlandet. Vi ha redan förut sökt visa, huru denna uppfattning ingalunda öfverensstämmer med meningen i Frankrike, der man ej skall gifva sig till tåls, om Preussen verkligen satt sig i besittning af Mainz, ty denna fästning hotar Frankrike och ett sådant steg är en hotelse mot detta senare land. Emellertid är det visst icke så alldeles osannolikt, att Preussen i närvarande stund eger Mainz. General Bonin blef nyligen skickad till Darmstadt med ett ultimatum, hvari hertigen hotades med att hela hans land skulle bli besatt af preussiska trupper och att hans egna trupper skulle förläggas till Preussen, om han ej fölle fullständigt till föga. Hvem kan veta huru långt Preussen dritvit sina fordringar och huru långt storhertigen under sådana omständigheter måst gå i eftergifter? Egendomligt ser det i alla tall ut, då man af ett bref från sjelfva Mainz erfar, att fästningens garnison ännu i denna månad skall bli tillökt, tillsvidare med ett regemente hessiskt intanteri, hvilket dock skall ha preussisk uniform och ställas under preussiskt reglemente. Man tolkar detta sålunda, att Preussen gerna vill efter bästa förmåga öka fästningens garnison, utan att det dock skall se ut som att det är den preussiska styrkan som tillökas. Märkligt är, att Mainz-frågan så envist håller sig, oaktadt alla fredsförsäkringar, på dagordningen. Det är för öfrigt ej allenast fråga om Mainz, utan äfven om detnärvarande förhållandet i Luxembourg. Man är neml. i Tyskland missbelåten med, att Holland icke enligt öfverenskommelse ännu slopat Luxembourgs fästningsverk. En påtryckningsskrifvelse i denna sak väntas nu från Preussen till holländska regeringen, isynnerhet som man i Tyskland fruktar den öfvervigt, som de franska intressena skola få i Luxembourg genom försäljningen af landets stambana till det franska ostbane-bolaget. Det är onekligt att horisonten genom allt detta ånyo börjar visa sig molnhöljd. Frankrike är skyddadt mot alla eventualiteter. Från början af 1867 har det för armåöens behof inköpt inalles 115,000 hästar. Det nationala mobilgardets organisation är färdig i alla de östliga departementen. Manskapet uppgår till 200,000 man. Fästningen Lille har bestyckats med 900 refflade bakladdningskanoner; i Metz fortsättas arbetena vid de detacherade fästena med oförminskad ifver. En mobilkår af jernvägsingeniörer har upprättats, genom hvilken när som helst en provisorisk jernbana kan läggas, helt och hållet efter amerikanskt mönster. I Lördags firades i Böhmens hufvudstad, det gamla Prag, en egendomlig högtid, neml. en czechisk nationalfest. Czecherna ha neml. efter fortsatta outtröttliga sträfvanden nu lyckats samla en fond, hvilken är tillräcklig för uppförandet af en stor czechisk nationalteater i Prag, hvilken skall träda inom skrankorna not den torna privilegierade tyska scenen. I Lördags lades grundstenen till den nya byggnaden under stora festligheter. I ett upprop, som festkomitån utfärdat till samtliga czecher i Böhmen, Mähren och Schlesien, talar den om nationens återuppståndelse från träldom och tillbakasättande tör en främmande folkstam. De officiela hammarslagen på grundstenen voro fördelade sålunda, att historikern Palacky slog första slaget å nationens vägnar, stäthallaren i Prag det andra, öfverandtmarskalken det tredje, Ladislaus Riegor lot sjerde, Prazak å den böhmisk-mähriska klubbens vägnar det femte, stadens borgmästare Claudy det sjette o. 8. v. An (;anaJfadf är natnrligtvis en stvg