Göteborgsposten – 18 maj 1868, sida 1

endast 54 för bisall. Som man af dessa siffror finner, var icke mycket öfver halsva antalet af kammarens ledamöter närvarande. Riksdagens afslutande försiggick i Lördags med vanliga högtidligheter. Kl. 11 begåfvo sig de begge kamrarnes ledamöter i procession till Storkyrkan, anförda af sina talmän, och straxt derefter anlände H. M. konungen, hvarefter gudstjensten genast började. Predikan hölls af hofpred. Lithner. Gudstjensten afslöts strax före kl. 1. Kamrarnes ledamöter, som voro ganska fulltaligt närvarande, begåfvo sig nu till rikssalen. Rikssalen, som öppnats kl. 12, blef snart öfverfyld af åskådare; damerna utgjorde som vanligt vid dessa högtidligheter flertalet. Drottningen, enkedrottningen, och hertiginnorna med talrik uppvaktning visade sig strax efter kl. 1 och intogo sina platser på den kungliga läktaren. Diplomatiska kåren hade förut infunnit sig å den midtemot varande läktaren. Då processionen intågade i rikssalen, blåstes som vanligt en festmarsch af Lifgardets till häst musikkår. Denna marsch blåstes fortfarande, tills konungen intagit sin plats på thronen, till höger om hvilken satt hert. at Östergötland, till venster hert. af Dalarne. Ålla till processionen hörande personer satte sig på för dem anvisade platser. Talmännen framförde nu hvar för sig i kamrarnes namn deras atskedshelsning, hvarefter chefen tör civildepartementet uppläste riksdagsberättelsen. Konungen upplöste derpå riksdagen och hemförlofvade ledamöterna med följande ord: Gode Herrar och Svenske Män! Under Edra nu fullgjorda arbeten hafven I tillgodosett hvad som för rikets styrelse intill nästa riks dag kräfves och sålunda på ett tillfredsställande sätt ordnat de angelägenheter, som utgjort närmaste föremålet för Edra omsorger. De åtgärder I vidtagit till reglering af förhållandet emellan rikets penningeverk skola bidraga till en ändamålsenlig förvaltnivg af statens medel, och Eder beräkning af statsverkets inkomster bör trygga Eder att icke vid nästa sammanträde möta en statsbrist. Sedan I bisallit Mina förslag om prägling af ett guldmynt, motsvarande tio francs och om införande af den franska vigten vid läkemedels försäljning, är det första steget taget på den väg, som jag hoppas en gång skall bereda Oss fördelarne af ett med flera länder gemensamt myntoch vigtsystem. fven på många andra för samhället vigtiga framtidsfrågor hafven I nedlagt en ospard möda. Deras behandling vid innevarande riksdag bekräftar, att den nya representationen hvarken undandrager sig att taga i öfvervagande alla de skiftande önskningar som röra sig inom folket, eller saknar den återhållande kraft, som icke utan mogen pröfning förändrar det bestående. Desså frågors lyckliga lösning skall underlättas i den mån, som det bland Eder allmännare inses och erkännes, att icke alltför många och stora förbättringar kunna på en gång vinnas. Vi knana desto hellre underkasta Oes en mindre hastig utveckling af våra lagar och vårt samhällsskick, som det Svenska folket i sann frihet icke står tillbaka för något af sina samtida. Åt Edra till mig aflåtna framställningar skall Jag egna en samvetsgrann pröfning, om än deras mängd och omfattning måste bindra Mig att inom den närmaste tiden kunna åt dem alla gifva den utredning, som för deras slutliga afgörande är af nöden, Vänskapliga förhållanden till utrikes makter gifva Oss utsigt till ett fortsatt åtniutande af de välgerningar freden bär i sitt sköte, Måtte en mild Försyn förlåna oss, äfven inom landet, en ljusare framtid efter de hårda dagar vi gevomgått, och jorden återbära en skörd, som rikligare lönar odlarens modal På grund af 109 i Regerings-Formen upplöser Jag pu detta Riksmöte, och följande Eder med Mina välönskningar till kretsen af Edra hem, dit I nu återvänden, förblifver Jag Eder, Gode Herrar och Svenske Män, alle samtligen samt hvar och en i synnerhet, med all Kunglig Nåd och ynnest städse valbevägen. Talmännen framträdde sedan för att kyssa handen på konungen, hvilken strax derefter, företrädd af processionen i samma ordning som till rikssalen, återvände till sina rum. Riksdagens ledamöter gingo från rikssalen tillbaka: till sina sessionssalar. Talmännen togo der med några varma ord afsked af ledamöterne och emottogo af dem hjertliga uttryck af deras tacksamhet. I Första kammaren hembars denna tacksamhetsgärd af friherre Sprengtporten, i den Andra at hr Mannerskantz.