dags middag hade man funnit 2 döda och 6 sårade, men annu saknades några personer. Explosionen och branden ha åstadkommit betydande skada. Såväl Erbesshus scm det bredvid liggande, en stor bokhandel och ett betydande schaloch klädeslager blefvo totalt förintade. Stora berg af rykande spillror och halfbrända varuartiklar betackte de till brandstället gränsande gatorna. I Hufvudstupa slykt. En i trakten af Arvika bosatt skomakare Petter Olsson, hvilken misstänktes för att ha stulit matvaror från en sin granne, begaf sig, äll undvikande af alla obehag, häromdagen på flykten, styrande kosan åt Norge. Ihågkommande att värviadarne mellan Norges Fjelde kunna vara kyliga nog, gjorde han före afresan ett inkognitobesök hos länsmannen och ordföranden för sundhetsnämnden i orten, dervid icke aktande för rof att som ett minne af besöket tillegna sig en dyrbar slädfäll. Innan han lemnade sosierjorden ville han pröfva på om dess hästracer kunde jemföras med springarne på andra sidan Kölen, hvadan han gjorde ett nattligt besök i ett stall och derifran lånade en häst, hvilken han körde trött och derefter lät söka sig hem igen bäst han kunde. Antagligen, för att fullt samveisgrannt inför sig sjelf kunna afsluta jemförelsen, satte han sig på samma fördomsfria sätt vid ankomsten till Norge i beröring med en af landets trafvare, men hann hvarken att afsluta jemförelsen eller skjutsen förr ån han blef auhållen, bäktad och dömd. Etter utståndet straff i Norge skulle han för undergående af ransakuing rörande sina i Sverige begångna snedsprång pr jernbana afsändas dit, naturligtvis under bevakning. En sanggevaldiger från Kristiania me : följde också riktigt fången och hade hoppats att få njuta af hans angenäma sällskap ända till Arvika. Men skomakaren, som ledsnade vid den vanliga åtägordningen, kastade sig helt plötsligt, då tåget befann sig endast c:a en qvarts mil från sistnämnde plats, ut genom den trånga fönsteröppningen (kupEfönsterna äro icke obetydligt mindre än å de svenska) och tog till flykten. Och härmed tror man kanske att historien är slut? Visst icke. Gevaldigern, som förmodligen ansåg att en ärlig norrman bör kunna lita lika mycket på en bevarande Försyn som en bedräglig svensk, hoppade ögonblickligen efter, men skadade sig i fallet, ej lifsfarligt, men dock tillräckligt för att hindras från att kunna få satt i sin fånge, hvilken lyckades komma till skogs och ännu icke ertappats. Telegrafens underverk. Som ett bevis på till hvilka underbara resultater man i våra dagar, tack vare telegrafen, kan komma meddelar en engelsk tidning att vid en bankett, som m:r Cyrus Fich nyligen gaf i London, afsändes åtskilliga depescher till aflagena platser på jordklotet och svaren på dessa ingingo i följande ordning: från presidenten Johnson i Washington efter 2 t. 10 m. förlopp, från Seward dersammastädes, efter 2 t. 25 m., från åtskilliga personer i och utom Newyork i medeltal efter 1 t. 45 m., från guvernören på Kuba, som bad om ursäkt för att svaret blifvit något lördröjdt, emedan han bodde på något atständ från Havana, efter 2 t. 24 m., från guvernören öfver Newfoundland efter 88 min, och från Hearts Content, Newfoundland, efter 6 minuter. Men till och med denna hastighet blir satt i skuggan af en depesch som d. 1 sistl. Febr. afsändes från London till San Francisco. Den afgick från Valentia kl. 7 t 21 m. och underrättelsen om att den var mottagen i San Francisco anlände tillbaka till Valentia kl. 7 t. 23 m. eller efter 2 minuters förlopp. Det egendomligaste är dock att telegrammet anlände till San Francisco d. 31 Jan, kl. 11 t. 20 m. efter ortens tidräkning eller med andra ord dagen innan det afgick från Valentia. Från en tonsättare till en skald. Vi omnämnde häromdagen den för musikvännen angenäma nyheten. att vår utmärkte kompositör A. F. Lindblad vore sysselsatt med attssätta musik till åtskilliga af den glade skalden Elias:Sehlstedts poemer. Första häftet af detta arbete har nu utkommit och innehållor Reseintryck på isen mellan Sandhamn och Stockbolm, Lifvets saga och SVår-rim. Den äldrige tonsättaren har i detta häfte etrangat sin lyra äl följande verser, tillegnade skalden: Som vi å obekanta för hvarandra, borde Det kanske forutgå en slaga presentation? Mitt namn på titelbladet står, men detta torde Ej vara nog att illustrera min person. Dock är om denne vän just ej att säga mycket, Men säkert har Du sjelf — för länge, länge sen — På någon fadd souper hört Fogoln uppå gren? — Jag är sorfattarn, jag, till detta näpna stycket. Se der! Nu vet om mig Du allt hvad Du behöfvor. Tillagga vill jag blott, att jag helt nyss fått fatt I Dina visors blad, och som jag tid har öfver, Så har till fler bland dem jag melodier satt. Som komponist Din dikt jag lydigt följa velat Uti dess lätta flygt, dess lynnes goda skämt; Men genren var mig ny — ett djerft experiment, Hvars uppgift kanske jag bar alldeles törfelat. Men Du tog icke felt. Att döma Åefter ullen, Så är Du just en skald af sådant Lkorn och skrot, Att — står med ena foten än Du qvar i Tullen — Uppå parnassen stöder Du din andra fot. Och derför jag, till tack för Dina vackra Sånger, Med notortill Din text nu återsänder dem; Låt sjunga dem för Dig — ej en, men flera gånger, Dock blott af den som kan, men hvem är det — ja hvem? Fotograsien och graveringskonsten. En ofvorste Avet vid italienska generalataben har sedan flera år tillbaka sökt efter ett medel att förvandla en fotografisk bild till en gravyr, utan att beböfva använda det vanliga långsamma handarbetet. Det har nu fullkomligt lyckats honom och han bar utfört ätskilliga militäriska kartor. På 24 timmar reproducerar han en stor topografisk karta i vackert tryck, vare sig i förstorad eller förmingkad skala. Somliga af hans reproduktioner äro så små, att detaljerna blott kunna skönjas genom ett starkt förstoringsglas. Resultatet af hans särdeles värderika uppfinning blifver en betydlig besparing i det ofantliga arbete och besvär som hittills varit oskiljaktigt från mångfaldigandet af topografiska teckningar. Den kan användas på alla slags bilder och säledes afven Då vor