Göteborgsposten – 15 maj 1868, sida 1

Moderna Vagabonder ) Roman af Edmund Fates. Öfversättning. Men tiden skred framåt. Det oundvikliga slutet närmade sig och Harriet hade varit alldeles oförberedd på det andra slaget, den ännu oväntade händelsen som inträffat. Näsfan utan fruktan hade hon öppnat George Dallas bref med Paris postmärke. Tiden för den sak hvarför hon fruktade var ännu icke kommen och här visade sig nu en sak, hvarför hon aldrig hade fruktat, här visade sig nu plötsligt en möjlighet, som aldrig förr hade framställt sig för hennes inbillningskraft, i sin fulla styrka för henne. Hon hade gjort denna sak midt under ett uppträde medan hennes nerver hade varit spända till det yttersta, hade ett enda ögonblicks oförsigtighet burit dessa frukter. Tillochmed om det icke hade funnits någon annan ledtråd skulle dessa få rader lemna en, som ofelbarligen måste föra till en upptäckt. Om det också icke fanns någon annan ledtråd och Routh föregaf att ej kunna igenkänna handstilen, fanns det likväl flera gemensamma bekanta till Dallas och Deane, som kunde igenkänna den och gifva ett afslag till det farligaste steg Routh kunde taga. Hon blef sittande flera minuter stilla; det slag som 4) Forts. fr. N:o 111.