Göteborgsposten – 13 maj 1868, sida 2

Från Utlandet. Det mullrar redan på djupet, skrifver en korrespondent från London, i det han fortsätter: Den 22 April, före torykabinettets andra nederlag, skref jag, att Disraeli helt säkert skulle sätta allt på spel, för att,itrots af ännu ett dylikt beslut inom underhuset, hålla sig qvar, men bakom oppositionen stå massorna, hvilka i förlidet år genom sina gatudemonstrationer framtvingade valreformen, hvarvid ministeren dock qvarblef i sin ställning. Jag tillade: Förberedelser till återupptagandet af de nattliga opinionsyttringarne under bar himmel på Trafalgar Square ha redan vidtagits af reformligan. Många, och detta ej med orätt, rygga likväl tillbaka för att i den föreliggande frågan (om den protestantiska statskyrkans upphäfvande på Irland) bringa massorna på tapeten, ty London hvimlar af irländare ur den lägsta klassen. Sälunda stå sakerna åter på samma punkt som i förlidet år: en regering, hvilken så länge som möjligt hårdnackadt motsätter sig de liberala tordringarne och å andra sidan faran att våldsamma demonstrationer bli at nöden, för att bryta detta motstånd. — Allt detta bar fort bekräftat sig. Disraeli kämpar till sista blodsdroppen. Han uppdjuder all sin list, för att tillsvidare komma öfver året 1868. Och alldenstund nära nog alla parlamentariska utvägar synas ramlade i denna parlamentariska förveckling, så blanda sig de nämnda extra legala krafterna åter i leken, såsom det skedde från slutet af 1866 tills medlet af 1867. Under ordförandeskap af Georg Potter, den bekante arbetare-anföraren, af hvars vink hufvudstadens lugn i nära halfannat år berott, egde i går en förberedande sammankomst rum af the Working Men Association, hvilken afser ett återupprepande af de stora gatudemonstrationerna. Alla Londons förnämsta tidningar tiga idag detta meeting till döds, såsom de äfven förut gjort, fastän förgäfvas. — Tanken på möjliga farliga oroligheter inverkar pinsamt på många. Så t. ex. säger nu en annars frisinnad organ: Vi se redan uti inflytelserika liberala tidningar antydningar angående förestående truktansvärda katastrofer, hvilka skola inbryta öfver aristokratien och kronan, om det ringaste hinder eller uppskof träder emellan hrr Gladstones och Brights önskningar samt dessas upptyllande. Ingen falskare väg skulle kunna inslås, för att ernå snabb och fullständig framgång. Massan at engelska folket består af män, hvilka ej snabbt fatta beslut, men lätt låta sig afskräckas af allt, som har en revolutionär anstrykning. Lugn skulle vara förenadt med medvetandet at styrka. Om man låter saker och ting lugnt utveckla sig, utan att vilja framkalla ett brådstörtadt afgörande, så skola de allmänna valen, hvilka måste ega rum tidigt i kommande året, bringa allt i sin riktiga och naturliga bana långt före Maj månad 18690. Men de folkledare, som stå utanför parlamentet, anse nu handlingens stund vara inne. Det är mig bekant, att de dervid ha några at de förnämsta oppositionsledarnes bifall och understöd. Rörande sjelfva det omnämnda mötet meddelas några detaljer af intresse. Ordf. sade, att parlamentsangelägenheternas närvarande ställning är nästan utan exempel i den engelska historien. Vi hak, sade han, en regering, som hvarken eger representationens eller folkets förtroende och hvilken i trots af en motomröstning i Underhuset beslutat qvarstå vid befattningen. Ett sådant sakernas tillstånd bör folket ej låta fortvara ett ögonblick längre. Om oppositionen ej eger nog tillförsigt att antaga den af hr Disraeli gjorda utmaningen, d. v. s. att föreslå ett direkt misstroendevotum mot regeringen, så är det tid för folket att låta höra sin stämma och begära att oppositionen uppfyller sin oafvisliga pligt, för att tvinga det motstridiga kabinettet att afgå. Folket är ej vid lynne att låta sig dragas vid näsan at tories eller falska liberala; det väntar, att det liberala partiet inom parlamentet skall skrida till rask, beslutsam handling-. Så yttrade sig hr Potter, organisatören af da gfara arhafara-FLo ladaran af man