Göteborgsposten – 12 maj 1868, sida 2

hon — medan han verkställer det. Kort derefter tog Jim Swain vemodigt afsked med sin väninna kökspigan och gick ut genom köksdörren. Då han kom till Piccadilly, stod han ett ögonblick stilla och grubblade, hvarpå han fattade ett beslut, i följd hvaraf han gick bort till det hus, hvarest han dagen förut gjort en liknande fråga, och frågade åter om mr Felton hade låtit höra af sig. — Ja, svarade tjenstflickan, ett telegram har ankommit från Paris och rummen skulle vara i ordning följande dag. Mr Felton och mr Dallas skola anlända med tåget från Dover. — Jag har nära på lust att gå tillbaka och berätta henne det, sade Jim för sig sjelf. Det torde vara af en eller annan anledning som hon så gerna vill veta det, annars skulle hon ej hafva låtit mig fråga derom igår och låtit mig komma på henne med en lögn, om det icke hade något att betyda. Dock nej, jag vill det icke sade Jim med en klok mine. Jag skall vänta på mr Dallas, han kommer ju snart. Jim Swains beslut hade en vigtig följd med sig, som uppstod af en högst vanlig och obetydlig orsak. Hade gossen gått tillbaka till Rouths hus och blifvit insläppt i förstugan, skulle han hafva upptäckt på mattan vid dörren ett stycke papper, på hvilket hans snabba blick straxt skulle hafva igenkänt sin vän Teddy Smiths kaligrafiska mästerverk och han skulle då åter hafva satt sig i besittning deraf. (Forts.)