Göteborgsposten – 12 maj 1868, sida 1

Moderna Vagabonder ) Roman af Edmund Fates. Öfversättning Ett par skickliga frågor hade förjagat denna fruktan och derpå hade han åter ledt samtalet på det ämne som hade varit af så mycken vigt för honom. Han måste erinra sig — och hur lifligt, med hvilket uppvaknande af det vilda raseri som det hade framkallat, erinrade han sig det icke! — huru Deane hade upptagit detta nya försök, huru kallt och lugnt han hade tillkännagifvit att han fattat ett annat beslut, icke ämnade mera idka samma näringsfång som Routh, och att han skulle lemna staden följande dag för att besöka några slägtingar ute på landet, som han alltför länge hade försummat och icke visste när de åter skulle träffas. Och derpå — derpå måste Stewart Routh erinra sig huru han hade dödat denna menniska som hade förödmjukat, bedragit och behandlat honom så grymt; huru han hade dödat och plundrat honom och gått hem och berättat sin hustru, sin medhjelperska, sin förbundskamrat, sin oförskräckta, samvetslösa Harriet alltsammans. Han måste erinra sig mer än allt detta, och det var honom motbjudande att erinra sig det. Men förpligtelsen dertill hvilade ) Forts. fr. N:o 106.